Att servera vin på restaurant

Jisses amalia! Vissa till synes enkla göromål kan visa sig omfatta en hel vetenskap när man börjar undersöka det hela mer grundligt. Jag talar naturligtvis om konsten att servera vin på restaurant.

Under mina irrfärder på de akademiska haven, har jag flera gånger lagt till vid Göteborgs universitets hamn och där förkovrat mig i vinvetandets omfattande värld. Idag satt jag och gick igenom ett kompendium som vi fick av Ulf Wagner när han gästföreläste på en av kurserna. Han är synnerligen kompetent inom området, och dessutom en begåvad och pedagogisk föreläsare. En sida i kompendiet ägnas helt åt hur man ska servera vin. Det är fantastisk läsning, och man inser snart att det här är kunskap som är ägnad att tillämpas på de riktigt, riktigt ambitiösa krogarna. Läs och begrunda hur man således på ett korrekt sätt serverar vin:

ATT ÖPPNA EN FLASKA VIN

* Hämta den beställda flaskan.

* Presentera flaskan för gästen. Uttala namn, ursprung och årtal tydligt. Om vinet är vitt och buteljen fuktig - torka den!

* Se till att du har handserviett och korkskruv tillhands! (Samt ishink eller vinkylare om det krävs).

* Välj lämpliga vinglas till gästen och ställ ut dem.

* Skär av höljet med kniv, under ringen. Lägg skräpet i fickan.

* Torka av flaskans mynning.

* Sätt i korkskruven och dra ur korken ljudlöst och utan att skvätta eller skruva igenom korken. Skruva däremot gärna i skruven ett extra varv om korken är lång.

* Kontrollera att korken är hel, ser normal ut och doftar korrekt.

* Torka flaskan igen.

* Häll eventuellt någon centiliter i ett glas och dofta på vinet för att kontrollera att det är korrekt. Om inte – byt ut flaskan.

* Låt gästen som valt vinet smaka av.

* Servera gästerna (Obs! Lagom mängd – en flaska bör räcka upp till 8-10 personer, en ny flaska öppnas endast med värdens samförstånd) innan tallrikarna kommer in och glöm inte värdens glas avslutningsvis! Använd handserviett av papper. Håll ej för etiketten när Du serverar vin utan låt den vara väl synlig för gästerna.

* Häll vinet så lugnt och ljudlöst som möjligt i glasen. Försök undvika att vinet kluckar. Torka av flaskans mynning med handservetten.

* Flaskan bör inte klinga mot glasen.

* Plocka av serveringsbordet och städa undan.

* Butleljen och korken ställs väl synliga för gästen på fat eller coaster. Helst på ett arrangeringsbord annars direkt på bordet.

* Ta bort vinglas efterhand – fråga alltid gästen om det är vin kvar.

* Endast vattenglasen finns kvar när kaffet serveras, i princip.

Om jag någon gång möter en servitör som serverar mig vin enligt denna metod, kommer jag inte bara att belöna honom eller henne med generös dricks, jag kommer också att diskret fråga vederbörande om det är Ulf Wagner som föreläst...

Skål hörni. Förbannat trevligt! På DN.se och på GP.se kan man spana in några nyheter i systemets soriment i höst.

Allmänheten varnas!

Ibland går man för långt. Alldeles för långt. Jag uppmanar härmed läsekretsen att ta lärdom av följande lilla sedelärande berättelse.

Jag har ett stort intresse för vin. Det är en dryck som på ett utmärkt sätt kan beledsaga alla olika härliga smaker under en trevlig måltid. Det är som att inträda i salighetens rike, där den ultimata kombinationen av mat och vin väntar runt varje hörn. Ni märker ju själva hur lyriskt och kryptiskt jag uttrycker mig så fort det handlar om vin och mat, det måste betyda något.

Idag hade jag och frugan bestämt oss för att steka till en rejäl skiva entrecote till middag, liksom bara hastigt fräsa till köttet på hög värme så att det inuti fortfarande är rosarött och saftigt. Till detta kryddsmör, vitlök och stekt potatis med rosmarin. Och naturligtvis vill man dricka ett bedårande vin till denna smarriga anrättning. Ett vin som förstärker köttets underbara safter och liksom boostar vitlök och örtsmak. Något franskt, kanske....

Det finns i sammanhanget en svårartad omständighet. Vi dricker inte alkohol just nu, varken frugan eller jag. Av olika anledningar är vi hänvisade till alkoholfria alternativ. Jag har haft en helt vit period sedan en dryg månad, och det är ju på flera sätt bra och nyttigt. Utan att bry mig nämnvärt om kosten i övrigt har jag gått ner flera kilon, till exempel. Men vad i hela friden dricker man då till entrecote, om vanligt vin inte är aktuellt? Jag fick en snilleblixt och insåg att detta var rätt tillfälle att prova alkoholfritt vin. Sagt och gjort – hos mig är tanke och handling ett.

Jag köpte två olika flaskor av samma producent. Ett rött och ett vitt. Australiensiskt. Snygga etiketter. Naturligtvis förväntade jag mig inte att vinerna skulle smaka lika gott som ett riktigt vin. Men kanske acceptabelt som måltidsdryck i alla fall? En hastig provsmakning i hemmets lugna vrå visade på den totala motsatsen.

Det smakade skit. Det var långt ifrån att ens vara okej i nödfall. Vatten är en betydligt trevligare måltidsdryck. Eller alkoholfritt öl från Spendrups eller Clausthaler.

Jag vaskade sedan vinerna på ett synnerligen oglamouröst och nyktert sätt hemma i köket. Tack för idag hörni.

Släppa väder

Regnet tilltar. Temperaturen sjunker. Semestern är slut. Banne mig om inte hösten närmar sig. Härligt!

Så här års är det lätt att tappa sugen när mörkret och kylan blir allt mer påtagligt. I tidningarna läser man om att vädret blir allt tristare. För många är julhelgen nu nästa anhalt i tillvaron. Då får man åter äta och supa som ett svin och titta på Kalle Anka med lite gröt i mungipan. Det kan kännas lite tungt att det nu är fyra månader tills dess.

MISSTRÖSTA INTE! Det finns något som lättar upp hösten avsevärt, nämligen jaktsäsongen. Under höstens månader gäller det att fylla frysboxen inför årets kommande middagar.

Det känns väldigt naturligt att jaga sitt eget kött, det är mat långt bortom köttindustri och processmat. Ur snart sagt alla perspektiv är egendödat viltkött att föredra. Både samvetet, miljön och kroppen mår bra av det. Och icke att förglömma - det är helt enkelt fantastiskt gott att äta! En välstekt rådjursfilé med kantarellsås och kokt potatis och vinbärsgelé går inte av för hackor.

Naturligtvis dricker man ett lagom strävt vin till viltkött. Inget trams med bag-in-box, hörni! Köp något gott vin på flaska istället. Kanske ett roligt vin från Uruguay: Identity. Riktigt strävt och funkar till vilt. Om man vill ha något mer konservativt: ett franskt jättesmarrigt vin.

Min fru retas med mig ibland när jag nördar loss för mycket. Hon säger att jag är en vinsnobb eftersom jag helst inte dricker vin från bag-in-box. Kanske jag är vinsnobb i någon utsträckning, men låt mig förklara. Jag vill framför allt dricka gott vin. Och saningen är utan minsta tvekan denna: de godaste vinerna förpackas inte i box. Det beror inte på prestige, utan på enkla fysikaliska betingelser. En glasflaska är hermetiskt försluten, medan boxarna faktiskt inte är helt täta. Detta medför att vin som förpackas i en box måste konsumeras inom några månader. En glasflaska håller i flera sekel. Och de viner som är bäst utmärks ofta av att de blir ännu bättre av att lagras några år. Då är boxarna kanske inte så lämpliga. Så därför avråder jag från boxvin om man vill ha något riktigt smarrigt. Därmed inte sagt att många boxviner är synnerligen prisvärda och smakliga. Och miljövänliga och bra.

Nå! Nu är det dags att lusa av vinterpälsen och böja till skidspetsarna. De slokar alltid på sommaren.

Åderlåtning

Gårdagen tillbringades i garaget. Vår vackra bil behövde lite omsorg. I enlighet med medicinvetenskapens läror från 1700-talet, utförde vi lite åderlåtning på kärran för att återställa balansen mellan de olika vätskorna i bilens system.

Det hela var enkelt och trivsamt. Bilens tank skulle rengöras. Efterhand samlas en ansenlig mängd partiklar i tanken, och orsakar små irriterande moment. Vi hade nu tröttnat på att byta bensinfilter varje månad, och bestämde oss för att gå till botten med problemet.

Det var en trivsam eftermiddag i garaget. Arbetet förflöt utan större incidenter. I princip. Medan bensinen flöt ur tanken, passade jag även på att tillverka en hållare till den lilla brandsläckare som införskaffats. Även hydraloljenivån kontrollerades. Det är alltid förnöjsamt och tillfredställande att pyssla och greja i garaget. Om arbetet dessutom går enligt planerna så är det ännu bättre. Sann lycka.

Jag har förstått att vi i Skandinavien är lite unika när det gäller veteran- och entusiastfordon. Nere på kontinenten är man samlare om man äger gamla bilar. Och då är man dessutom välbärgad och har råd att hålla sig med en egen mekaniker. Här upp i norr verkar det finnas en helt annan folklighet i bilintresset. Intressant.

Jag förespråkar egentligen det mycket miljövänliga tåget som transportsätt. Men när man läser om att ett X2000 återigen fuckat, så undrar jag om det inte är bättre med en bilfärd. Speciellt om man har en gammal vacker Citroën.

Amen.

Vår granne Anki

Det är roligt och kreativt att låta fantasin löpa fritt ibland. Det kan liksom dra iväg, både snabbare och längre än man själv anar från början. Här är historien om Anki, en person vars liv fötts ur en fantasi.

Jag och frugan satt hemma och fikade på eftermiddagen. I huset på andra sidan gatan såg vi en kvinna iklädd bikini öppna sitt fönster. Solen gassade, och fasaden på huset på andra sidan gatan badade i solljuset. Kvinnan som öppnade fönstret kisade mot solen, och lade sig sedan på golvet i sin lägenhet för att sola. Jag häpnade. Gör man så i stan? Mitt sinne hade tidigare inte ens snuddat vid möjligheten att man kan sola på golvet i sin lägenhet. Men naturligtvis kan man bli lika brun där, mitt bland damråttor och gamla mjäll, som ute i friska luften på en strand.

Upptäckten av kvinnan satte igång fantasin hos både mig och frugan. Vi enades om att hon heter Anki. Hon är i 40-årsåldern och hennes lägenhet är en tvåa på 58 kvadrat. Hon är ensamstående. Hon jobbar troligtvis inom mentalvården, eller möjligtvis inom kommunal förvaltning.

Allt sedan den där bikinidagen har vi fortsatt att hålla lite koll på Anki. Vår gemensamma fantasi har utvecklats, och hon är nästan en vän till familjen nu. Anki var borta några veckor i somras. Hon hade träffat en man, Leif. De var ute och seglade i hans båt. Det var säkert både romantiskt och mysigt. De ankrade i vackra naturhamnar och åt sill och potatis på kvällarna. Båten har segel, men de använde mest motorn. Det blev för övrigt ingen jättelång resa med båten, det var mest en grej för att komma bort från stan lite. Men säg den glädje som varar för evigt.

Leif och Anki är tyvärr inte helt perfekta för varandra. Han har ett par barn från ett tidigare förhållande, och han vill att Anki ska bli en ny mamma till barnen. Men Anki är mest intresserad av en semesterflört och lite romantiska äventyr. Det som komplicerar det hela är att Leif och Anki är arbetskamrater. Det kommer nog att bli lite känslomässigt besvärlig stämning på jobbet efter semestern.

Anki har också besökt sin syster i Karlskrona i sommar. Systern har en stuga på landet. De drack vitt vin på kvällarna och pratade om gamla minnen. Systern har en utvecklingsstörd son.

Anki är nu tillbaka på jobbet efter semestern. Hon har beställt lite nya kläder på Ellos, en prickig top och en grå kjol. Hon känner sig tjock nu efter semestern. Typiskt. Vem gör inte det?

Nu har det varit släckt i Ankis lägenhet några dagar. Jag är lite orolig. Hoppas att allt är okej. Hon är i och för sig förtjust i att släcka ner och bara ha några värmeljus tända medan hon dricker té och lyssnar på regnet. Och det har regnat ganska mycket senaste veckan. Så det är nog ingen fara med Anki.

Stora falukorvsdagen

Vissa dagar finns det ett tydligt tema i mathållningen. Häromdagen var temat falukorv. Handen på hjärtat: en falukorvsdag då och då är något av det bästa som finns.

Dagen började med en trevlig frukost: skivad falukorv på rågbröd med dijonsenap, majonnäs och inlagd gurka. Smörgåsen kompletterades med en mugg svart kaffe. Hela kostpyramiden finns sålunda representerad i denna rätt, och man får i sig all den viktiga näring man behöver för att orka möta dagens vedermödor med ett sjysst jävlar-anamma.

Frukost: falukorvsmacka

Lunchen bestod av stekt ägg och falukorv. En hemgjord remoulad och ett stänk ketchup stärker näringsinnehållet. Gott är det också. Och lättlagat. Och för oss som tänker på baddräktsäsongen är det bra med få kolhydrater.

Lunch: Stekt falukorv med ägg

Dagen avslutades på ett värdigt sätt, med den kungligt smakliga rätten stekt falukorv med gammaldags idealmakaroner. Ketchup och en kall öl beledsagade smakerna till fulländning. Det var sann, ren njutning.

Korven ligger och smarrar till sig i pannan.

Middag: Stekt falukorv med makaroner

En i sanning storslagen dag. En falukorvsdag.

Se även: dn.se

Sjukhusvistelse

Det är alltid intressant att dyka ner i nya okända världar. En för mig tämligen okänd värld har hittills varit sjukhusvärlden. Nu har det blivit ändring på det.

Jag har tillbringat helgen på ett sjukhus. Oroa er inte, kära läsekrets, jag var inte ett dugg sjuk eller så. Jag var där i egenskap av äkta make. Min fru genomgick ett slags "planerat ingrepp", eller vad man ska kalla det. Som passiv åskådare kunde jag i lugn och ro spana runt i korridorerna och dokumentera denna intressanta miljö.

Ett sjukhus är fullt av slangar innehållande olika gaser, framför allt lustgas. Det är väl antagligen för att öka välbefinnandet hos personalen och dämpa ångesten och smärtan. Patienterna kan också få lustgas emellanåt, och har man tur kan man även få morfin och annat som skjuter fart på flummigheten. När jag tittade igenom sjukhusets ordningsregler, såg jag däremot att all förtäring av alkohol är förbjuden på sjukhuset. Annat var det på fältskärarnas tid. Man hällde i patienten en halv liter brännvin, och sedan var det dags att såga av benet. Allt var inte bättre förr.

En läkare tjänar bortåt 40 000 i månaden. Inte illa för ett jobb där det är helt accepterat att hasa omkring i vita träskor hela dagen. Frågan är om det ändå är värt det? Jag minns det gamla talesättet: "Man ska akta sig för sjukhus, folk dör där."

Sjukhus är liksom lite ångestskapande på något sätt. Maten som serveras uppfyller säkert alla krav på näringsriktighet och ska kunna ätas av såväl nyopererade som kroppsligt och mentalt klena. Men speciellt upplyftande är den inte. Kanske till och med påtagligt smaklös. Och vin till maten är det inte tal om. Jag är glad att vara hemma igen.

Carpe diem:

Länkar att begrunda:

Besvikelser.

Motgångar.

Förluster.

In vino veritas: Fisk och rödvin

Min senaste akademiska bedrift består av en synnerligen intressant kurs – vinvetenskap på universitet. Härom sistens genomförde jag och två kurskamrater en super-mega-vinprovning: Fyra olika viner kombinerades med fem olika maträtter. Mättande, på flera sätt.

Vår målsättning var att bedömma fyra stycken viner från Nya Zeeland. Och eftersom vin faktiskt är en särdeles trevlig måltidsdryck, så bestämde vi oss att göra några olika maträtter att äta till, för att även undersöka hur vinet uppför sig i samspel med andra smaker. För att sätta vinerna på prov, bestämde vi oss för att äta följande mat till: Torsk med knaperstekt bacon, kyckling med citron, grillade ribs, ryggbiff med vitlökssmör och till sist lamm med örtkryddad blomkålspure.

Stefan gjorde ett hästjobb i köket den dagen. Under eftermiddagen lagade han all mat och höll den på värmning i köket. Självaste Edward Blom skulle varit imponerad! Och kvaliteten på maten var utsökt, Stefan hade inte sparat på smöret den dagen.

Birgitta stod för protokollföringen. Alla smaker och dofter noterades noga i olika kolumner och rader. Tre personer som smakar fyra sorters vin och äter fem sorters mat till – betänk mängden information som måste dokumenteras på ett intelligent sätt. Sånt är Birgitta bra på. Logik.

Det var en enastående trevlig vinprovning. Femrätters middag med vinpaket, skulle man kunna säga. Bortsett från den sociala delen. Att värdera en sådan stor mängd intryck från mat och dryck kräver disciplin och koncentration, det är inte ett tillfälle att småprata om oväsentligheter. En välplanerad provning är på det sättet enormt givande, och jag rekomenderar det starkt! Småprat kan man ta efteråt. Det är också trevligt, men allt har sin tid.

Det kan kanske också vara på sin plats att berätta vilka viner som vi provade:

Sally's Pinch 2008, pinot noir

Anthem 2007, pinot noir

Mudbrick 2007 (ej på systemet)

Mudbrick 2008 (ej på systemet)

Sally's pinch rekomenderas om man vill ha ett klassiskt pinot noir-vin i friskt bärig europeisk stil. Anthem hade lite mer stalldoft och var mindre druvtypiskt. Den enda verkliga överraskningen kom från Mudbrick 2008, ett stramt och strävt rött vin i Bordeaux-stil. Det vinet var det generellt bästa vinet till mat av de fyra vinerna som vi provade. Oväntat nog även till torsken. Intressant.

Jag uppmanar härmed alla läsare att ägna sig mer åt provsmakningar. Det kan vara vin, öl, mat, tårta, schampo, eller vad som helst. Huvudsaken är att man har flera sorter till hands att jämföra och begrunda under koncentrerade former. Det finns inget rätt eller fel, bara olika. Vad som är gott eller äckligt är personligt.

Jag blev godkänd på kursen! Stort A i provsmakning!

Från läsekretsen

Tydligen är det en och annan som inspirerats att göra surkål enligt det recept som jag publicerade häromdagen. Signaturen Calle L skickade en fin bild på den surkål som han bjöd sin käresta på. Enligt uppgift smakade det fantastiskt.

Matkultur är kul. Kul mat är matkultur.

Kort och gott

Jag har från läsekretsen mottagit åsikten att jag ibland skriver alltför långa blogginlägg. Så håll till godo:

Kuk.

Ungdomsfyllans glada dagar

Jag känner mig väldigt gammal ibland. Nej, jag talar inte om mina allmängubbiga tendenser, utan om att samhället verkligen har förändrats på bara några decennier. Ta det här med alkoholen till exempel.

Det började med att jag läste följande artikel i GP. På DN.se finns en liknande text. Ungdomar har väldigt lätt att få tag på insmugglad sprit, och super och bär sig åt. Inte roligt att läsa. Förvisso kan man tillägga att väldigt många vuxna super och bär sig åt också. Men det var inte därför jag kände mig manad att fatta pennan och skriva dagens inlägg. Anledningen är just att på många sätt har Sverige genomgått en omfattande förvandling under loppet av kort tid. Ta nu min hand och följ med på en nostalgodromisk utblick till ett land för tjugo år sedan.

När jag gjorde alkoholdebut så fanns det en diskussion i media (dvs TV1 och TV2) om huruvida Sverige skulle gå med i något som hette EG. Motståndarna hävdade att spriten skulle "bli fri", medan anhängarna menade att spriten skulle "bli fri". Jag rotar inte mer i denna paradox just nu. Det fanns ingen importerad alkohol, bortsett från den obligatoriska flaskan som man köpte vid utlandssemester. Man köpte också alltid med sig en limpa cigaretter. Hade man varit i Danmark, köpte man även Elefantöl. Elefantöl hade en speciell klang på den tiden, det var symbolen för det förbjudna och syndiga utlandet. Öl med 7,2 procent alkohol!

Vid den här tiden fanns en utbredd hembränning. Som den lantis jag är, minns jag hur bönderna diskuterade och utbytte erfarenheter kring detta delikata ämne. Det fanns i allmänhet någon i varje by som brände hemma. Och fick man tag på taskigt bränd sprit så var man tvungen att rena det med aktivt kol genom ett rör. Det var tider det! Ville man konsumera alkohol så fick man kämpa lite. Och den självklara drycken att blanda grogg på var Fanta citron. Finns den fortfarande över huvud taget kvar? Den kanske försvann samtidigt som hembränningen?

Det skulle inte förvåna mig om det i Norrland fortfarande finns en hel del hembränningsentusiaster kvar. Enligt lokaltidningarna super i alla fall ungdomar hejdlöst även längre norrut. Och även ännu längre norrut. Men här, i de sydligare delarna av landet, var det väldigt länge sedan jag hörde talas om hembränd sprit. Om jag tänker hårt och länge, så tror jag att senaste gången som jag exponerades för hembränt var 1997. Det serverades ingen Fanta citron till, det var någon farbror som gjorde egen slånbärslikör. Man ska plocka bären efter att den första frosten, annars blir det strävt som sandpapper i munnen. Nu simmade jag visst ur bild igen. Strunt samma, jag var väl i princip klar ändå. Jag vill bara framhålla att jag varken vill uppmana till hembränning eller smuggling av alkohol. Och jag är starkt emot att vuxna säljer alkohol till minderåriga!

Tack för din tid och din välvilja.

STOPPA PRESSARNA! I elfte timmen inkom följande rapportering om att en hembrännare avslöjats. Men som jag misstänkte, det var i Norrland. Det finns alltså nostalgiker som fortfarande är i farten. Det är på sätt och vis skönt att inte allt förändras för snabbt.

Snooker

Idag är jag åter ute och missionerar. Biljardspelet snooker är en av de förnämsta aktiviteter man kan ägna sig åt, förutom pistolskytte, matlagning och "det där".

Vi har alla varit i kontakt med biljardsporten någon gång. De flesta minns högstadietiden då man var ett gäng som hängde vid biljardbordet. Kanske du då gjorde tafatta närmanden mot den där snygga tjejen som var med och spelade, men som aldrig var intresserad av dig? (Hon jobbar på ICA nu, sitter i kassan och är bitter och gammal.) Det biljardspel som alltid förekommer på skolor och fritidsgårdar är pool. Ni vet, hela och halva bollar och sänka åttan sist och allt det där. Eightball och nineball. Snooker är något helt annat. Om pool är folkrace så är snooker formel 1. Det är en sport med helt andra regler och förutsättningar.

Snooker kräver största koncentration och fokus.

Spelets grund

Reglerna för snooker är samtidigt både enkla och komplicerade. Grunden är inte alls svår att förstå. Man spelar med femton röda bollar, samt sex "färgade bollar" (svart, rosa, blå, brun, grön och gul). Det gäller att först sänka en röd boll, sedan en färgad. Man får en poäng för varje röd boll, och olika poäng för de färgade bollarna. När man sänkt en färgad boll tar man upp den och lägger tillbaka den på sin förutbestämda plats. Så håller man på, röd-färgad-röd-färgad-röd-färgad osv, ända tills man dabbar sig och missar. Då är det motståndarens tur. Enkelt som korvspad. Den krångliga delen av spelet lämnar vi just nu.

Snooker är ingen grabbsport. Det är faktiskt ett bra sätt att träffa tjejer/killar.

Vidare taktik

Okej, vad är det då som är så himla speciellt med snooker? Varför tjatar jag och bär mig åt på detta sätt? Jo! För det första är spelet i sig rätt krävande, eftersom borden är betydligt större än poolbord, samtidigt som bollarna är mindre. Så bara att stöta i bollarna kräver träning och koncentration. Saken är vidare att spelet innehåller en taktisk del som poolbiljard saknar, eftersom man spelar med samma bollar som motståndaren. Så om jag missar en stöt, får motståndaren ta över spelet med bollarna som de ligger på bordet. Det är inte en fråga om att ha "sina" bollar att spela med som i eightball. Och det är inte som i nineball att man får poäng bara för sista bollen, utan poängen räknas kontinuerligt.

Min ambition är nu att du ska ha fått en liten aning om snooker, och när du någon gång går förbi en snookermatch på tv, stanna upp och titta en stund. Det är fantastisk tv-underhållning!

Ännu roligare

Har du tröttnat på fake book? Är det inte längre lika kul med tradera eller hemnet? Spela snooker på internet! Lika beroendeframkallande som riktig snooker, men betydligt enklare. Om du spelar ett maxbreak (107) lovar jag att bjuda på kaffe och eau-de-vie!

Snooker på Internet. Sweet. Man behöver inte ens kunna reglerna själv.

Kim Hartman

Eurospsort har en mycket uppskattad snookerkommentator, Kim Hartman. Han livekommenterar den svenska utsändningen av eurospsort och har fått något av ev kultstatus i Sverige. Det är underbart med en kommentator som bjuder på sig själv och vågar skoja lite. Bara det gör att man tycker om snooker!

Extremlånga köer och konstiga pinnar. Ett särdrag för snooker.

Jag vill uppmana alla att prova på denna intressanta sport. Likheterna med skytte är många, det handlar om fokus och koncentration. Det är nästan meditativt.

Vi ses därute i någon av Sveriges biljardsalonger!

Kulturspaning

Det har varit en vecka av idel kulturupplevelser. Jag skulle här vilja framhålla några pärlor som kastats till mig.

Först och främst vill jag ge läsekretsen ett filmtips: Casablanca, från 1942. Filmen står sig förvånansvärt bra än idag, både Ingrid Bergman och Humphrey Bogart är lysande och har en enorm närvaro. Handlingen är verkligt klassisk och kan aldrig bli omodern, lika lite som onani eller bilbingo. Fotografering och scenografi är också sjukt bra, med ett mycket raffinerat sätt att använda mörker och skuggor.

Kalle Sändare som bok

Det är nu några år sedan Kalle Sändare lämnade jordelivet. Nyligen har det utkommit en bok om honom, där hans person tämligen ingående presenteras. För den i Kalles värld invigde är boken ett mycket intressant dokument, med en massa fakta om de olika skivorna och en omfattande biografi över Kalles liv.

Du kan beställa boken här. Och jag sliter som ett djur för att inte i denna text slänga in något av Kalles alla säregna uttryck. Jag vill hålla mig på mattan. Skärpning nu!

Underbar mat

Mat är också kultur! Och jag kan inte undanhålla läsekretsen den läckraste av rätter, som stod på menyn en dag i veckan: Surkål med stekt korv.

Surkålen tillagas enligt följande: Bryn hackad lök, äppelbitar och strimlad rökt skinka. Blanda i surkål och låt koka en sisådär trekvart. Smaka av med kummin, sirap, salt och peppar. Otroligt gott! En upplevelse som skickade ut mig på en gastronautisk omloppsbana. Med en kryddig lammkorv och ett glas kallt öl till var lyckan total.

Tack för vänligheten. Satan, jag föll på målsnöret!

Fågelskådaren

Idag gott folk, har det åter blivit dags att ta fram lite snacks ur mitt filmskafferi. Låt er väl smaka.

Fågelskådaren- tretton minuter märklig film om homoerotik och fågelskådning. Skådespelarna heter Mats Carnesten och Muck Tegréus. Foto av Mattias Piltz. Musik av Olof af Wåhlberg. Regi av undertecknad.

Come fly with me

Det fanns en tid då det kalla kriget rasade. Sverige hade fortfarande ett omfattande försvar, och i Säve utanför Göteborg låg en hemlig flygbas nere i berget. Därnere fanns 22,000 kvadratmeter till krigsmaktens förfogande. De värnpliktiga som tjänstgjorde där visste att ett ryskt anfall kunde bli verklighet med kort varsel. Tuffa bud med andra ord. Nu är denna flygbas öppen för allmänheten. Ascoolt!

Undertecknad besökte igår nämnda anläggning, som nu förtiden går under namnet Aeroseum. Om man erlägger entréavgiften på 80 kronor, så får man tillträde till den förr så hemliga, underjordiska flyghangaren. Besöket börjar storartat, man går in genom en imponerande betongport på en asfalterad väg som leder rakt in i berget. Vägen lutar sedan allt mer neråt när man promenerar nerför infarten till själva hangaren, in i urbergets hjärta.

Väl nere vid ingången till hangaren möts man av enorma dörrar. Någon sade att de skulle vara säkra för kärnvapen. Jag vet inte, men det var i alla fall rejält byggda portar. Det hela kändes mycket filmiskt. När vi klivit in genom en liten dörr i de maffiga portarna, kom vi in i själva hangaren. Bakom en ditplacerad receptionsdisk satt två tonåringar i varselvästar. De fungerade som ett slags funktionärer och med målbrottsgnälliga röster berättade de om allt fantastiskt som anläggningen har att erbjuda. Det handlar mest om en mängd flygplan och helikoptrar som är uppställda för provsittning och beskådande, men även simulatorflyg och annat skoj.

Jag blev som barn på nytt. Stället i sig är varken nybyggt eller insmickrande, och skyltar och inredning är liksom lite sunkiga och hemgjorda. Men atmosfären fick mig att hamna i en speciell stämning. Det kalla krigets verklighet och flygplanens del av en krigsmakt som faktiskt väntade på ett reellt anfall var påfallande. Jag är ingen krigshetsare, har inte ens gjort militärtjänst. Men där nere bland de gamla flygplanskropparna blev jag uppspelt.

Jag provsatt både viggen och draken. Jag blev fascinerad av mängden knappar och reglage i cockpiten på ett jaktplan. Jag drog i styrspaken åt alla håll och tryckte frenetiskt på det som jag tror var avfyrningsknappen. Jag blev då beskjuten av fientlig eld, hamnade i spinn och försökte skjuta ut mig ur flygplanet, men alla instrument var satta ur funktion. Satan! Som genom ett mirakel överlevde jag ändå. Jag blev också imponerad av min fru som tålmodigt lät mig leka. En eloge till henne, hon borde få medalj!

Efter en varm korv i markan så begav vi oss hemåt. Jag rekomenderar ett besök i denna anläggning, men förvänta er inte något pråligt eller påkostat. Det är platsen i sig och dess historia som gör besöket minnesvärt. Man rycks lätt med.

Roger över, roger ut.

Systembolagets förträfflighet

Systembolaget är världens bästa alkoholbutik. Kanske till och med världens bästa butik, alla kategorier. Ska det vara så jävla svårt att förstå?

Idag är jag ute och missionerar, uppfylld av ett brinnande patos. Jag är rent av förbannad. Det började med att jag såg följande text på gp.se. Det som retade upp mig när jag läste nyheten var inte dess innehåll, utan de kommentarer som likt en tsunami av ölskum sköljt över hela artikeln. En överväldigande majoritet av de läsare som yttrat sig, lägger skulden på Systembolaget. Smuggling, langning, ungdomsfylla, miljöproblem med öltransporter och det faktum att man inte kan köpa en flaska vin på en lördagskväll är samtliga Systembolagets fel. Lägg ner Systemet och släpp handeln med öl, vin och sprit fri, så kommer allt att bli bättre och billigare. Eller? Fuck shit heller.

Köpa vin i mataffären

Utomlands kan man köpa alkohol i mataffärer. Det är smidigt och bra. Jag erkänner villigt att det är trevligt att gå och botanisera i hyllorna bland flaskor och burkar. Dock finns en hake. Det finns ingen mataffär i hela det kända universum som kan mäta sig med Systembolaget vad gäller utbud av artiklar och varor. Om man är intresserad av mat och vin bortom lådviner eller Carlsbergs pissöl så är det svårt utomlands.

Vid min senaste vistelse i Italien ägnade jag viss möda åt att springa runt i vinbutiker. De har ett utbud som är tämligen begränsat. Om man kommer in i en extremt välsorterad vinbutik i Rom kanske det finns några hundra sorters vin och sprit, men det är ett extremfall, och ändå långt ifrån vad Systembolaget kan erbjuda. Det går helt enkelt inte att ha ett så stort utbud som Systembolaget när man är en liten aktör. Dessutom finns inte alls samma möjlighet att sälja importerade viner från andra delar av världen. De i Sverige så populära vinerna från Chile, Australien och Nya Zeeland är mycket svåra att över huvud taget finna i Italien. Det enda som är positivt är att man kan hitta viner från små lokala producenter som inte är tillräckligt stora för att kunna leverera till Systemet.

Billigare utomlands

Sverige har en hög alkoholskatt, det kan inte Systemet påverka, det är politikerna som beslutar om det. Men på grund av en väldigt stor försäljningsvolym, kan Systemet däremot ha ett ovanligt lågt påslag på varorna. Under min resa i Italien kunde jag faktiskt konstatera att de Italienska vinerna som vi uppskattar i Sverige är dyrare i Italien. En flaska Brolio kostade i vinbutikerna i Italien runt 15 euro. Små försäljare måste lägga på mer. Och om vi skulle släppa försäljningen av alkohol fri i Sverige skulle det bli dyrare. Det är ingen svår matematik.

Okej, åk och köp ljus lageröl av något obskyrt märke i Tyskland, det är billigare än på systemet. Men hur smakar det? Vill man köpa något som är lite godare än Harboe så glider priserna uppåt. Och vill man köpa en flaska anständig maltwhisky så är priserna inte långt efter de svenska. Det rör sig om någora tjugor eller en femtiolapp. Är det värt att köra till Tyskland då? Nej, Systemet är inte dyrare. Däremot har vi högre alkoholskatt i Sverige.

Köpa en trevlig flaska vin på en söndag

Visst, vi vill alla kunna köpa en flaska vin på kvällen. Men det är väl en fråga om öppettider, snarare? Man måste väl inte lägga ner världens bästa butik bara för att öppettiderna är taskiga? Kan man inte påverka de som bestämmer istället?

Ungdomsfylla

Finns det någon som på allvar tror att ungdomar, och för den delen även vuxna, kommer att dricka mindre alkohol om man ökar tillgängligheten och börjar sälja dessa drycker i livsmedelsaffärer? Man talar om en attitydförändring och kontinetala alkoholvanor. Min uppfattning är glasklar: Ju lättare det att få tag på alkohol, desto mer stiger konsumtionen. Och desto större kostnader för alkoholrelaterade skador och sjukdomar måste samhället ta hand om. Det finns mycket forskning som visar på detta.

Men visst är det på många sätt även en kuturell fråga. På kontinenten ser man sällan skaror av aspackade ungdomar ute på stan. Och om man gör det, är det tillresta turister från England eller Sverige. Men det hela kanske inte bara är en fråga om ungdomars drickande? Det är onekligen lättare att upprätthålla ett alkoholmissbruk i en miljö där det är accepterat att dricka ofta. För människor på kontinenten har precis samma biologiska förutsättningar som vi i Norden att bli alkoholister. En förkrossande majoritet av alla alkoholister visar inte sitt missbruk utåt. Ölgubbarna på parkbänken är ett undatag. Normalalkoholisten har familj och jobb och en mer eller mindre ordnad social situation.

Kundbemötande

På Systemet möter man extremt kunnig personal. De har ingen provision på att sälja vissa varor och förhåller sig i princip objektiva om man rådfrågar dem. I Rom var jag i en vinaffär klockan tio på kvällen, förståndaren var dyngfull och kunde inte räkna rätt på växlen. Han gav mig en euro istället för två tillbaka som växel på en femma. Sant! På Systemet går det att beställa varor från jordens alla hörn, på ett sätt som inte existerar utomlands. Vad är problemet?

Eller är det bara jag som är helt dum i huvudet? Jag tycker det är självklart att Systembolaget är något som är värt att värna om. Bättre butikskedja finns inte. Den höga alkoholskatten och de något snäva öppettiderna är inte Systemets fel. Gnäll på politikerna.

Sålunda:

Utbud: Systemet - Fri handel 1-0

Priser: Systemet - Fri handel 2-0

Folkhälsa: Systemet - Fri handel 3-0

Bemötande: Systemet - Fri handel 4-0

Nu ska jag ta mig ett kallt bad och lugna ner mig.