fredag 24 september 2010

Ny outfit

Inför höstens stundande jaktsäsong kände jag att jag behövde en ny outfit, som det heter. Sagt och gjort, jag har nu förnyat min jaktgarderob väsentligt.



Såhär blev det. Om man skulle råka bli inbjuden på någon kunglig jakt, eller hamna i något annat adligt jaktsammanhang, så gäller det att se lite prydlig ut. Det duger inte att såsa omkring i gamla slitna trasor hur som helst.

Ja, det var väl allt för idag. Jag tänkte mig nu drälla ner till bökmässan och kolla in alla sköna prylar som finns där. Där doftar det troligtvis högkultur, social medvetenhet och så finns där fina böcker med riktiga bokstäver och allt. Kanske jag kan använda mina nya jaktkläder även där?


Hasta la vista, Bombay.

onsdag 22 september 2010

Trip till Stockholm


Jag har varit på en liten businesstrip till Stockholm. Vissa reflektioner som jag gjorde under resan kan jag inte låta bli att undanhålla min kära läsekrets.

Det började storartat. Jag reste med x2000 (kanske årtusendets töntigaste namn på ett tåg?) och strax bredvid mig i kupén satt en dam och talade i mobiltelefon. Hon var upprörd. Det var ett av de mest underhållande affärssamtal som jag någonsin hört.



Damen pratade om sina upprörda känslor och man försod att det var delikata spörsmål som avhandlades: "När jag pratade med Susanne så var hon väldigt så där att det får du ta med Kerstin." och "Det var inte den direkta anledningen att jag grät en och en halv timme på parkeringen igår. Problemet är det informella ledarskapet inom koncernen." Jag var hänförd.


Stockholm kan skryta med något totalt outstanding: Den sämsta thai-restaurant som jag någonsin ätit på. Det är sant. På drottninggatan, strax bredvid kulturhuset finns denna sylta, som erbjuder både thai- och sushibuffé. Hungrig och irriterad som jag var, så gled jag in på detta ställe och tänkte mig att äta lunch. Det var eländigt. Riset var överkokt och utan salt. Sushibuffén bestod av smaklösa bitar med slemmig konsistens. Och så vidare. I alla detaljer var samtliga rätter nonchalant anrättade. Jag lyckades inte ens äta upp maten som jag lagt på tallriken. Jag önskar att jag kunde ge ett utlåtande om kundbemötandet från personalen, men eftersom de överhuvud taget inte bemötte mig som kund, så är det svårt.... En första klassens turistfälla med usel mat och obefintlig servie. Jag lämnade stället med en känsla av fysiskt illamående, i mungriporna rann jolmigt fett från friterad kyckling. Jag är både imponerad och fascinerad över den låga nivån! Bravo!


Jag ska inte uppehålla mig mer vid denna sorgliga restaurant. Stockholm var för övrigt bedårande och vackert i den tidiga hösten. Jag ramlade över en rolig skylt utanför en helt annan restaurant:



Resan med SJ till och från Stockholm gick för övrigt helt smärtfritt och enligt tidtabell. Undrens tid är inte förbi! Nu är jag hemma igen, det är skönt. Här finns ypperliga thai- och sushirestauranter.

söndag 19 september 2010

Rösta

Idag kan jag hålla huvudet högt. Jag har gjort min röst hörd i det aktuella valet. Sverige behövde min hjälp att utforma framtiden, och jag tog mitt ansvar att stå upp för demokrati och rättvisa.



Satan vilkan pärs det var att rösta! Eller snarare, det var en pärs att ta sig till vallokalen. Det småregnade, jag var för varmt klädd och svettades i regnet. Jag var dessutom lite för hungrig för att över huvudtaget vistas ute bland folk. Som grädde på moset var det lång kö utanför vallokalen. Som en trotsig 12-åring stod jag i regnet, tålmodigt väntande på att få avlägga min röst. Inom mig sjöd en total ilska.

Väl inne i vallokalen så gick allt ändå förvånansvärt bra. Jag fick ett eget bås. Jag fumlade ner de våta valsedlarna i kuverten, plågsamt medveten om den långa kön bakom mig. Valförrättarna tog girigt emot kuverten och jag var åter en fri man.

Åter ute i regnet kändes det lättare att andas. Jag hade fullgjort min plikt som en företrädare för jämlikhet, broderskap och rättvisa. Efter det: kaffe och bullar. Mums.

onsdag 15 september 2010

Stekt strömming? – Ja tack

Den mätta dagen, den är störst. Om man får stekt strömming till middag, vill säga.




Häromdagen kom jag i samtal med en kock på en av stans bättre krogar. Han gav mig i förtroende ett gammalt hemligt recept på stekt strömming:

Lägg färska strömmingsfiléer i en marinad av
Rå äggula
Kaviar
Dill
Rödlök
Vitpeppar

Låt filéerna dra i marinaden ett dygn. Panera dem sedan dubbla i grahamsmjöl, med skinnsidorna utåt. Stek dem i smör. Servera med potatismos, rårörda lingon och andra trevliga tillbehör efter smak och behov.

Jag kunde inte hålla mig, utan sprang direkt och handlade strömming och tillagade den enligt anvisningarna. Satan i min lilla skomakarlåda vad gott det blev! Kan livet bli bättre? Ja, om man får öl till också!

Den bästa dagen
Den bästa dagen är en dag av törstsläckande öl. För detta ändamål hade jag köpt ett par intressanta folköl från det likaledes intressanta bryggeriet Brew Dog. Ölen heter "77 lager" och "Trashy blonde". Tänkte att de skulle smaka fin-fint till den stekta strömmingen.

Omdömet om nämnda öl kan väl sammanfattas i ett enda ord: mja. Det var då själva fan att det inte går att få till ett riktigt riktigt gott folköl! Jag får väl kapitulera inför alkoholen och dricka starköl igen... Stackars mig.

måndag 13 september 2010

Dagens I-landsproblem

Det finns något som är svårare än allt annat. Jag talar inte om kärlek, ekonomi eller meningen med livet. Nej, det som överskuggar allt annat i fråga om total frustration är mycket större: vilken mobiltelefon ska man köpa? Satan vilken patetisk sucker jag är.


Mobiltelefoner är på intet sätt en av livets avgörande faktorer. Sanningen är att jag är helt ointresserad av nya mobiler. Och ändå ger det upphov till så oändligt mycket frustration! För närvarande kör jag med en gammal seg telefon som har en lustig egenhet: när det ringer, svarar telefonen automatiskt och lägger på direkt. Det är ju lite dumt, och jag inser att jag måste skaffa en ny. Ni vet hur det är, vi har alla varit i samma läge. Och vad gör man då? Jo, som den medvetne konsument man är, sätter man sig och börjar jämföra mobiltelefoner på Internet. Jisses. En timme senare är man helt kokt i huvudet och totalt förvirrad av det enorma utbudet.

Jag pendlar mellan ytterligheterna. Ena sekunden är jag på vippen att beställa den allra mest avancerade mobilen för 11900 kr. Sedan inser jag att jag faktiskt inte behöver den alls. För vad använder jag egentligen telefonen till? Jag ringer och skickar sms, det är ju det enda. Då börjar jag istället att spana in jättebilliga budgettelefoner för under tusenlappen. Det känns skitbra. Och det är samtidigt lite som att ge fingret åt alla hippa snubbar (hur uttrycker jag mig egentligen? Är jag 500 år gammal eller? Meh!) i mediabranchen som envisas med att flasha med sina Iphones.


Men precis när jag ska beställa en mobil för 499 kr så inser jag att den inte ens har kamera. Jag blir tveksam. Det kanske är bra att ha kamera i mobilen i alla fall? Om man ser ett brott begås ute på stan, eller om ens barn plötsligt tar sina första stapplande steg, eller om man är ute på restaurant och ser en Dale Cooper-look alike, så kan det vara fint att ha en kamera i mobilen så man kan fånga detta stora ögonblick, även om kvaliteten är kass. Man slänger inte upp en systemkamera med zoomobjektiv lika diskret.


Okej, så nu sitter jag här. Istället för att beställa en ny mobil så gnäller jag via min blogg. Det känns så skönt och fint. Alla som känner igen sig i min situation, upp med en hand! Jag vill tro att det finns andra därute med samma I-landsproblem som jag själv.


Jag ska kolla på tradera om det inte finns någon gammal sovjetisk militär fälttelefon med bärbart batteri och jättelång antenn som jag kan köpa istället. Det vore coolt.


söndag 12 september 2010

Oväntad glädje

Ibland kan den allra minsta upptäckt göra en på fantastiskt gott humör. Som till exempel att hitta en oöppnad starkölsburk på tåget. Halleluja!




Burken låg på hatthyllan precis vid min plats. En tidigare passagerare hade troligtvis placerat ett flak öl där, och inte märkt att en burk försvann ur förpackningen. Antagligen på grund av en viss konsumtion av just denna dryck.

Jag minns inte mer från den tågresan. Antagligen var den trivsam och angenäm. Tack för vänligheten.

fredag 10 september 2010

Braj - inte bra

Det finns något som jag verkligen inte tycker om: droger. Sicken skit. Då och då när ämnet kommer på tal, möter man ibland åsikten att marijuana är en ofarlig drog som är att jämställa med alkohol. Näppeligen, säger jag.



Marijuana: Du blir mysig, glad och dum i huvudet.

Alkohol är förvisso både farligt och förrädiskt på många sätt, och orskar mycket lidande och stora kostnader för samhället. Det är säkert också den vanligast förekommande substansen bland missbrukare. Dock finns en avgörande skillnad om man jämför med marijuana: Dricker man alkohol en gång i veckan så är det inte farligt.Vid ett måttligt bruk av alkohol finns inga bestående men på hjärna och andra organ i kroppen.

Om man röker marijuana en gång i veckan, så kommer man inom några år att erhålla permanenta hjärnskador. Det beror på att marijuana lagras i kroppen på ett annat sätt än alkohol. Substanserna är helt enkelt olika, och påverkar kroppen på helt olika sätt. Och trots att många hävdar motsatsen, så finns det förkrossande mycket forskning som visar de helt uppenbara skillnaderna mellan alkohol och marijuana. Ett relativt litet men regelbundet intag av marijuana gör dig dum i huvudet.


Jag var visst inte kapabel att skriva något roligt eller charmerande med glimten i ögat idag. Beklagar. Droger är kanske ett alltför allvarligt ämne. Det är nog bäst för alla inblandade att jag slutar skriva nu. Tack för vänligheten.

måndag 6 september 2010

Gammal reklam

Jag har fått i min ägo ett skjutprogram från 1915. Där finns ett antal fina reklamannonser. Läs, njut och begrunda.



Vademecum munvatten borde vara en självklarhet för alla seriösa politiker så här i valtider.



Garanterat högre tryck än i en amningspump. Kanske något för Lars Ohly att fundera på?



En rejäl skyttedräkt sitter fint som en fläskläpp i vinterkylan.



Man skriver krystade bildtexter för att kunna länka till nyheter, endast med det skamlösa syftet att få fler läsare till sin lilla blogg.



Ha det så fint därute i verkligheten hörni!