Jaktexpedition

Ibland behöver man komma bort från storstadens jäkt och hets. En välgörande jaktexpedition är då på sin plats. Det är en sann lyx i tillvaron.

Tidig morgon, krispigt gryningsljus. Hundarna är ivriga och rastlösa. De vet vad som väntar. Sömndruckna människor gnuggar sig i ögonen. Bössan under armen. Det finns tre saker som man absolut inte får glömma att ha med sig i fickorna: kniv, patroner och några ark toalettpapper. Man går igenom dagens stundande jakt på gårdsplanen; diskuterar väder, vind och andra faktorer som avgör hur jakten ska utformas.

Det var en lyckosam jakt den dagen. Vi fällde några ståtliga villebråd. Framåt eftermiddagen var vi hungriga och trötta och begav oss hemåt. Efter jakten bjöds det på kroppkakor och renat. Ack vilken lycka! Den ansträngande jakten och kroppkakornas massiva mättnad gjorde att jägarna och hundarna sedan stupade på golvet i köket, utmattade och oförmögna att resa sig på en god stund.

En trevlig bieffekt av jakten är att man får äta synnerligen god och ekologisk mat. Viltkött är ur snart sagt alla perspektiv det allra bästa köttet att äta. Om det dessutom i gommen beledsagas av kantareller, grädde, kokt potatis och rött vin, då är saligheten nära.

Jag kan inte annat än avsluta med en enkel uppmaning: Till en köttbit med ordentlig smak finns bara en sak att dricka: franskt strävt vin, gärna från Bordeaux. Det är en underbar kombination av smaker, och det finns dylika viner som är anständiga utan att kosta skjortan. Glöm boxvinerna för en stund är ni snälla. Nej, jag är inte vinsnobb.

God jaktlycka önskar jag eder!

Pitstop Gislaved

Vi motormän är äventyrslystna. Vägen kallar oss, och vi svarar – oförväget och utan tvekan. I bakhuvudet finns en perverst lockande och samtidigt oroande tanke att råka ut för strapatser.

Paddan skulle ut på långresa, en trip till Öland i affärssammanhang. Familj och packning stuvades in i det närmast oändliga bagageutrymmet. Efter några mil på de natursköna vägarna så visade temperaturmätaren att motorn var farligt nära kokpunkten. Oväntat.


Vi satte på full värme i kupén för att avleda temperaturen från motorn. Det var mysigt en liten stund. Det är en skön värme i en gammal Citroën. Potent. Massiv. Men efter några minuter så började det liksom fukta i hattbrättet. Lika delar svett och hårvårdsprodukter pärlades på huden. Det var mindre angenämt. I Gislaved fick vi nog. Vi stannade och kavlade upp ärmarna.






Det var en fjäder som hade lossnat, som gjorde att kylarspjället inte släpper in någon härligt svalkande fartvind till kylaren. Praktiskt om man kör i polarkalla miljöer. Mindre praktiskt i oktober i södra Sverige. Anyway, ett mycket lätt fel att åtgärda, om man bara har en lämplig fjäder att montera. Det hade vi naturligtvis inte.


Jag insåg att en bit ståltråd skulle kunna fungera lika bra för att fixera spjället i öppet läge. Som den förutseende mekaniker jag är, hade jag stannat bilen precis bredvid en butik med det lovande namnet Autoexperten. Man vet ju inte vilka delar eller verktyg man kan behöva vid en lagning. Jag släntrade in i butiken och efterfrågade en fjäder eller möjligtvis en rulle ståltråd. Då inträffade det som egentligen är det allra mest minnesvärda från detta tillfälle: försäljarmannen på Autoexperten skakade på huvudet. Han hade varken fjädrar eller ståltråd i sitt sortiment. Meh!? En biltillbehörsbutik som inte ens har ståltråd? Jag var förbluffad intill möjlighetens gräns.





Tvärs över gatan låg en ICA-butik. De hade ståltråd. Jag passade där också på att köpa hönökaka och räksallad för att blidka familjens hungerilska. Vilken utmärkt butik! Personalen var trevlig och tillmötesgående.


Efter tio minuter var vi åter på väg. Paddan rullade mjukt och skönt. Som ett asfaltens slagskepp av plåt och glas. Vi passade på att stanna till vid den mäktiga Ölandsbrons fot och ta några bilder i den härliga kulingen. Det var en perfekt färd.





Tack för uppmärksamheten. Kom ihåg att hålla minst en hand på ratten. Om ni inte styr med ena knät förstås.

Bökmässan

Det är härliga tider. Strålande tider. Tillåt mig delge er en ögonblicksbild från den heliga bokmässan som ägde rum i Göteborg för några veckor sedan.

Stora skaror av tillresta bibliotekarier och skolpersonal och allmänt kulturellt intresserade flockas på mässan. De knuffas och trängs och andas vitlöksdoft från i går kväll, då de var ute på avenyn och åt mat som visserligen var några hundra kronor för dyr men som ändå var sååå god.

Det är alltså jävligt trångt och varmt på mässan, och allt syre är slut sedan länge. "Oxygen, I need oxygen" viskade jag för mig själv och låtsades att jag var en robot från yttre rymden.

Man ser kändisar. Fredrik Lindström, Kapten Stofil, Leynard Larsen och Björn Ranelid var några de stackars satar som tvingades figurera i montrarna. Och naturligtvis Jan Guillou många gånger om. Kändisarna var överallt. Samtidigt och hela tiden. Som en tonårig sexualdebut.

Anki var på bokmässan. Hon var intresserad av nobelpristagaren Emanuelle Saint-Saëns, som var på plats och signerade sin nya bok. Men kön till signeringen var så enormt lång, så Anki struntade i att köpa boken. Hon köpte däremot en rolig nyckelring med en bild på en seriefigur.

Okej, hörni. Vi ses där ute på prärien framöver.

Verkligheten besvärar

Tiden är inte min bundsförvant dessa dagar. Mina ständiga följeslagare heter "Tidspress", "Deadline" och "På resande fot".

Jag tvingas kapitulera en smula. Om mindre än en månad ska min senaste film ha premiär. Dagarna är fyllda av arbete och resor hit och dit. Hur lustfyllt och stimulerande det än är att skriva blogginlägg, så finns inte riktigt tiden nu.

Likt en australiensisk bumerang kommer jag tillbaka senare. Tills dess hoppas jag att du har det riktigt jävla bra.