Enastående tilldragelser

Sassa! Emellanåt händer det märkliga saker ute på gatan, mitt framför näsan på en.

Den här bilden tog jag för cirka två veckor sedan. Lägger ni märke till något ovanligt på fotot?

Skrolla ner och spana in en förstoring av det häpnadsväckande som skymtar på bilden!

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

Fortsätt nedåt.

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

Sådär! Kolla! Wow!

Just det, en Citroën HY! Ett mycket ovanligt fordon nuförtiden. Speciellt på dessa breddgrader. Bedårande syn mitt bland alla vanliga bilar. Ople, Mazades, Vovvol och allt vad de heter.

Nu ska jag ta en macka och sova en skvätt. I morgon ska jag hålla en föreläsning om den svenska ubåten Ulvens förlisning utanför Marstrand 1943. Coolt.

Påskhelg

Bloggen har påsklov nu under helgen. Ät mycket ägg och sill hörni!

Glad Påsk!

Kaffe på stan

Landet i alla ära, men stadens cafékultur kan också bjuda på mysiga stunder. Man sörplar kaffe i solen och betraktar förbipasserande.

Nuförtiden tenderar jag att publicera mindre textmassor här på bloggen, och istället fabricera ihop någon slags presentation av min tillvaro genom bilder. Det är väl ett sympatiskt sätt att arbeta? Mindre tidsödande om inte annat. Min övertygelse är att bloggar måste ha bilder, annars blir det hiskeligt tråkigt.

Nå i alla fall. Det skulle handla om cafékultur. Bilderna nedan redovisar huru bedårande det kan te sig att sitta en stund och fika.

Notera att två kaffe och en macka kostade 145 spänn. Ska det vara så? Man häpnar!

Vårstädning

Man andas in frisk luft i lungorna och känner hur vårens alla dofter vederkvicker och fröjdar själen. Sinnena skärps och blicken är ren och klar. På Öland kan man fly storstadens jäkt och stress.

Det lantliga livet behaga både karlar och fruntimmer. Medan jag "mekar i verkstaden" så jobbar frugan med motorsågen. Det är en pastoral idyll.

Till middag blir det köttbullar minsann!

Champagnedagen

Jag var häromdagen inbjuden att bevista den "stora champagnedagen". Ett antal importörer och handlare visade stolt upp sitt utbud och ville att man skulle provsmaka så mycket som möjligt. Bubbel, bubbel och åter bubbel. Det pirrade behagligt i strupen och i huvudet.

Min stolthet förbjöd mig att fotografera inne på själva eventet. Det fanns kändiskrögare och journalister där. Stämningen var seriös. Men låt mig ge följande beskrivning av situationen: Ett ofantligt antal välkylda champagneflaskor på rad. Bakom varje flaska står en leende person vars högsta önskan är att man provsmakar en liten skvätt. Om man tycker att drycken är välsmakande så får man gärna en lite skvätt till. Avundsjuk? Det borde du vara. Om man vill, så finns det också kärl att spotta ut vinet i sedan det tumlat runt i gommen. Om man vill, alltså.

För att dokumentera händelsen på något sätt, gjorde jag följande lilla inspelning efter att jag lämnat provningen:

Champagnen som jag fastande lite extra för var den här. Smarrig som tusan. Ska köpa mig en flaska och dricka någon tisdag, på balkongen. Kanske äta en macka med räkröra till. Lite dill och citron och majonnäs, ni vet. Det är nog en riktig killer!

Over and out.

Tidig vår

Ett trevligt vårtecken är att gammelbilarna åter börjar synas utanför garagets trygga värme. Ett annat trevligt vårtecken är att man börjar se påsköl ute i systemets hyllor. Sympatiskt!

Jag låter bilderna tala för sig själva. Notera den bistra minen som infann sig av provsmakningen av Bryggmästarens påsköl. Mitt omdöme om ölet kan sammanfattas i ett ord: Trams!

Jag avslutar med en präktig uppmaning: Meka och kör alltid nykter!

Uppmaning

En öl i vårsolen på altanen. Det gröna har börjat spira. De enda ljud som hörs är sången från otaliga fåglar. Ett citat från Vilhelm Moberg kommer till mig:

Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!

Hell yeah!

Besiktning igen

Då har man lyckats passera ännu ett gupp på livets grusväg utan att vurpa och skrubba knäna. Jag talar naturligtvis i metaforiska termer om ett av de återkommande besöken på Bilprovningen.

Vi oförvägna motormän har endast en naturlig fiende: Bilprovningen. Det kanske låter som om jag överdriver, men faktum är att den återkommande besiktningen är en ständig källa till nervositet och frustration. Inte för att jag kör omkring med gamla skrothögar som inte håller måttet. Oftast inte i alla fall. Nä, det handlar om att man utsätts för ett godtycke. Besiktningsmännens arbete går till vardags ut på att kontrollera rost, bromsverkan och annat väsentligt på moderna bilar och motorcyklar. När man dyker upp med ett gammalt fordon så blir det en annan grej liksom. Tekniska lösningar var annorlunda förr. Jag tror ni fattar dilemmat.

Den här gången var det dags för Lambrettan att utsättas för en besiktningsmans undersökande med lampa och mätinstrument. Det visade sig att "min" besiktningsman var en gammal bekant. Jag tror inte att han kände igen mig. Jag höll ett "straight face" och pratade på glatt. Precis som förra gången.

Den här gången gick allt bra. Inga lögner. Inga ursäkter. En scooter från 1960 har dispens från de flesta av de krav som ställs på till exempel en Ford Mondeo från förra året. Sweet. Det finns en söt arom i avgaserna från en två-takts-motor.

Nå, i alla fall. Idag var det visst varken speciellt sedelärande eller hypnotiskt intressant. Men ibland måste man få tjata av sig lite. Tack.

Tallriksmodellen

Jag har anammat ett nytt bra sätt att äta: Tallriksmodellen.

Tallriksmodellen bygger i korthet på att man lägger maten på en tallrik och sedan äter man. Vinet dricker jag dock fortfarande ur glas.

Tallriksmodellen: Färsbiff, rostade rotsaker med timjan och bearnaisesås. Rött vin i glas.

Mums!