tisdag 28 juni 2011

Mer om och av Ricky Bruch

I förra veckan, i ett anfall av nostalgodromisk sentimentalitet satte jag på Ricky Bruch. På skivspelaren.


Ricky spelade in en påtagligt tafflig låt på EP, Mig fångar ingen brud. På B-sidan av denna EP finns den likaledes taffliga låten Baby do-do. Icke desto mindre rördes jag till tårar då jag härom dagen lyssnade på musiken och funderade över Rickys stormiga liv och karriär.



Sov gott, Ricky.


lördag 18 juni 2011

Årets godaste gryta

Man skulle kunna kalla den chilligryta. Eller goulasch. Eller om det hade varit i tidningen Buffé; "mustig höstgryta". Skit samma. Den är god så in i helvete!


Följande ingredienser skär man till lite lagom bra och vräker ner i en gryta tillsammans med en smörklick:

0,5 kg Högrev
200 gr rökt sidfläsk
En chillifrukt
Fem stora vitlöksklyftor
En liten bit rotselleri
Fyra lökar
En matsked vinäger
Två morötter
En matsked spiskummin
Två lagerblad
Tre skållade och skalade tomater (fråga någon vuxen hur man gör)
Två matskedar tomatpuré
Två matskedar starkt kaffe
Lagom med salt


Bryn alltihopa en stund och häll sedan på vatten så det täcker.




Låt sedan det hela koka koka koka koka koka koka och åter koka. Efter två timmar kan man äta grytan.Men efter tre timmar är den så god så den försätter dig i trance och skickar ut dig i omloppsbana i yttre rymden. Eller så här: när alla ingredienser har börjat lösas upp och endast svårligen går att identifiera så är grytan klar!


Två viktiga pekpinnar: Se till att hälla på en skvätt vatten emellanåt, det får inte bli torrt i grytan såklart. Och om det uppstår pölar med fett som ligger på ytan och skvalpar så är det bara att avlägsna dem. Ta en sked och sleva försiktigt upp fettet.



Servera med bröd, grönsaker och rikligt med gräddfil! Smaskens!

Se även gp.se

söndag 12 juni 2011

Exhibitionism de luxe

Varje dag åker en sightseeingbuss förbi på gatan nedanför. Jag brukar stå och titta i fönstret när den glider fram. Det sätter igång tankarna.


Bussen saknar tak så passagerarna kan se ordentligt på allt tjusigt och häpnadsväckande under färden. En vad jag antar är en förinspelad röst basunerar ut information genom ett rejält uppskruvat högtalarsystem. Det är med andra ord en klassisk turistgrej.


När jag hör den förinspelade rösten utifrån gatan, rusar jag fram till fönstret och ställer mig och glor. Det är nästan tvångsmässigt. Jag känner då ett starkt behov av att göra något kul för att turisterna ska se mig där jag står i mitt fönster, och förundras. Bussen passerar fyra gånger under dagen enligt bestämda klockslag. Jag har funderat på följande programpunkter som jag kan framföra i mitt fönster:

10:00 – Naken med fez. Ev semaforering.
12:00 – Mazurka. Gorilladräkt.
14:00 – Kabukiteater
16:00 – Storbandsjazz



Det kommer att bli en strålande sommar!

torsdag 9 juni 2011

Breakfast at stiff anus

– Nejmen, hördu vilken löjlig titel på ett för övrigt seriöst inlägg, säger vän av ordning nu.
– Ja, det kanske det är, säger jag, men jag blev oemotståndligt tjusad av dessa besvärjande ord som liksom talade till mig med sin dråpliga innebörd och referens.


Så håll till godo. En bild på en frukost utöver det vanliga. I kombination med en rejäl kanna kaffe så hamnade jag i en gastro–intestinal återvändsgränd. Så att säga.




Ännu en dag i ett liv.


tisdag 7 juni 2011

Ställen man bör akta sig för

Jag åkte förbi en rolig vägskylt häromdagen. Eller rolig förresten, jag fick den där isande känslan som man får när man lever sig in i något smärtsamt. Det kanske inte är så roligt egentligen.



Jag skall akta mig noga för att besöka det området igen. I alla fall inte utan erforderlig skyddsutrustning. Men det kan alltid vara värre, det var i alla fall soligt och fint väder. Jag läste på dn.se att tillvaron kan vara farlig på andra sätt, med åska och elände. Får väl hålla mig inne. Utomhus är en mycket stor och farlig plats.


Pax Vobiscum

torsdag 2 juni 2011

Världens sämsta lunch?

En bilresa. Man stannar motvilligt på en vägkrog i Ljungby, tvingad av hungern. Man köper en dagens lunch utan några som helst förväntningar på att det ska vara gott. Kan man då bli beviken på maten? – Oh, ja.


Tillåt mig presentera: Den sorgligaste lunch jag någonsin ätit på en vägkrog. På menyn stod det "Köttfärslimpa". Bilden nedan illusterar hur det såg ut på tallriken.


Det var inte gott på något vis. Pulversås. Seg potatis. Köttfärslimpan smakade bara salt.

Jag blev imponerad av den totaldåliga nivån på maten och den extrema o-finessen som densamma serverades med.


Tack Internet, för att du finns så jag kan gnälla av mig!