onsdag 26 oktober 2011

Nu närmar sig fan julen. Igen.

Jaha, då var det åter dags. Morgontidningen har flera sidor med annonser om julbord. Det är illavarslande.

TIllhör ni, liksom jag, den skara människor som obevekligen stressas av julen? Under december månad skyndar man sig för att hinna med allt innan jul, så att man kan koppla av under julhelgen. Och vad händer? När man väl blir ledig och bara ska njuta och ta det lugnt, så skjuter ångestnivån i höjden. Trist.

Jag är inte på något sätt fanatisk när det gäller att fira jul. Det är förvisso trevligt med all mat och dryck. Så lite ansträngningar görs där, med att lägga in egen sill och så. Men det är på intet sätt en hysteri, och kan inte förklara min ångest. Jag tror att det ligger i att julen ska vara så mysig och fin och skön och romantisk, och att det i sig skapar en ångest.

Så, åter till min morgontidning. Sida upp och sida ner ser man reklam för olika julbord. Vissa med exotiska teman. Frågan är om man ska välja julbord med Elvis, fotboll eller herrgårdsmys? Bara att läsa alla dessa annonser ger mig lite ångest. Ska det vara så?


Jag har sagt upp prenumerationen på tidningen nu. Det känns fint. Ångesten är under kontroll igen. Något sånär.

söndag 16 oktober 2011

Det godaste ölet

Dåså. Nu är det klargjort vilket som är det godaste ölet. Skönt att ha det överstökat.


Vi snackar alltså om "ljus lager med medelstor beska" – det mest druckna och samtidigt det mest bespottade ölet. I enlighet med min insnöande natur, så har jag under årens lopp provat väldigt många olika ölsorter. Jag drar mig till minnes att jag också skrivit en del i ämnet här på bloggen. Men nu har jag kommit fram till att det godaste ölet är Åbro Bryggmästarens. Eller snarare – jag tycker att det är det godaste ölet. Det är såklart en väsentlig skillnad.



Nu är en förklaring på sin plats. Jag har under senare år utarbetat en metod för att arbeta mig fram till vilket öl som smakar godast, genom ett slags battle-förfarande. Det går ut på att vid samma tillfälle provsmaka flera sorters öl, och utse en vinnare. Vinnaren går sedan vidare till nästa battle, där nya ölsorter provas mot varandra. Spännande värre! Och resultatet av detta är entydigt. Åbro bryggmästarens är det godaste ölet. Genom test efter test har det varit den klarast lysande stjärnan på bryggarhimlen. Med en bra beska och angenäm fyllighet. Framför allt är det befriat från den inom genren ofta återkommande smaken av syrlig disktrasa. Heja Åbro!



Jag vill i sammanhanget också presentera det öl som visat sig vara minst välsmakande: Carlsberg export. Probably the best beer in the world, ni vet. Med en sur smak som påminner om spya. Jo, faktiskt. Man vet inte om det är på väg upp eller ner i strupen. Med en massiv marknadsföring kan man tydligen sälja vad som helst.

Skål, kosmonauter!



Se även

fredag 14 oktober 2011

Hårvård

En vän frågade mig häromdagen om vilka hårvårdsprodukter jag använder. – Jag är glad att du frågar, svarade jag. Därefter höll jag en längre föreläsning om hårvårdandets sköna konst, allt medan min vän mer och mer upenbart tappade intresset för det jag sade. Story of my life.


Nå, det hela är i sjävla verket mycket enkelt. Det rör sig om en cocktail av produkter: Brylcreme och D:Fi i proportionerna 1:2, cirka. Så, det var hela hemligheten. Hur tusan kunde jag prata om det i flera minuter den där gången...?

Nästa gång blir det vin, dans och naket. Missa inte det hörni.

lördag 8 oktober 2011

Gubbfasoner

Jag blir alltmer en gubbe. Eller i alla fall alltmer gubbig. På gott och på ont. Mest på gott. Det enda som är negativt är att man kommer närmare döden.


Nå, i vilket fall. Vi lämnar döden därhän just nu. Jag vill härmed delge er en ögonblicksbild från häromdagen. Jag satt efter lunchen och läste Ölandsbladet i godan ro. En skvätt ljummen lättöl fanns kvar i flaskan. En kopp svart kaffe därtill. Jag läste förundrat om ett arv på 1,7 miljoner kronor från Amerika.


Jag vet inte exakt varför, men det kändes som om jag kunnat vara 77 år i det ögonblicket.