Fredagsplysch

Ibland säger bilder mer än tusen ord:

Oj vad mycket man hinner på en fredag!

BankID

I morse härskade det totala raseriet. Det gick inte alls att få datorns BankID att samarbeta. Jag löddrade av ilska.

Det finurliga skatteverket vill att jag ska betala skatt. Fair enough. Men att logga in på skatteverkets hemsida med mitt BankID visade sig stört omöjligt. Jag slet som ett djur, försökte med alla fulknep och trix jag känner till för att få datorn att fatta. Jag försökte ladda ner drivrutiner och insticksfiler, fintade sedan med en USB-kabel och startade om datorn. Men det var som att köra huvudet i väggen.

Efter en timmes kamp så ringde jag supporten. En vänlig dam förklarade steg för steg hur jag skulle göra. Och simsalabim – allt fungerade och jag var plötsligt och helt odramatiskt inloggad på skatteverkets hemsida.

Jag hatar när sådant händer.

Bilder från Stockholm

Jag hade inget att göra en dag. Så jag tänkte för mig själv: Fan, om man skulle ta en promenad i Stockholm. Sagt och gjort. Här är bildbevisen från min irrfärd.

Jag började vid "Slussen" som egentligen är en tunnelbanestation.

Gled in på ett fik. Åt en semla och drack Trocadero till.

Gustav III. Inskriptionen lyder "Lagstiftare. Segervinnare. Fredens återställare." Inte illa att hinna med så mycket.

Omställningen till högertrafik har gått relativt smidigt.

Gondolen.

Det var allt för idag hörni!

Passar champagne?

Så var det svenne banan-fredag igen. Komplett med thaikryddad kyckling och couscous-sallad. Men vad dricker man till?

Det visade sig att det ligger något i den gamla sanningen "champagne passar till allt". I brist på allt annat, så fick det bli en flaska champagne. Ingen märkvärdig prestigesort, men ändå helt okej. Det visade sig funka strålande bra till kycklingen med röd curry. Friskt och förvånansvärt fylligt. Riktigt smarrigt faktiskt.

Nästa logiska steg på svenne-banan-fredag-stegen är att prova champagne till tacos. Jag återkommer med en rapport om detta i framtiden. Kanske.

Zoegas och jag

Det finns vissa konstanter i livet. En av dem är Zoegas skånerost. Inget annat kaffe håller i längden på samma sätt. Hur upprörd och ledsen blir man inte då när det inte längre smakar gott!?

Jag har sedan barnsben druckit Zoegas skånerost. Det är en del av min gastronomiska kanon. Jag har präglats av denna smak, och kommit att tycka att det är urtypen för allt kaffe och den ständiga referensen för andra kaffesorter. Kort sagt: jag är en sucker på Zoegas skånerost.

Förstå då den känsla som uppstod då jag tillredde mig en kanna kaffe och helt plötsligt inte kände igen smaken. Världen skakade till. Jag tillfrågade även min fru. Hon märkte också att det inte smakade som det brukar. Det var blaskigt och liksom ofylligt i smaken.

Man börjar ju undra vad det beror på. Kan det vara så att man på Zoegasfabriken har, som det heter i reklamen nuförtiden, ändrat i formulan? Eller är kaffet av en olycklig slump defekt? Eller är det något med vårt vatten som felar? Eller har det ramlat ner konstiga kemikalier i kaffebryggaren utan att jag märkt det?

Jag beslöt mig för att gå till botten med det här. Jag kontaktade Zoegas, som reagerade på ett föredömligt sätt. De var mycket seriösa i sin kundkontakt, och ville gärna veta mer om mitt defekta kaffe. Faktiskt har ärendet nu gått så långt att jag har skickat tillbaka resterande pulver i paketet till Zoegas laboratorium, för en kvalitetskontroll. Det känns mycket fint. Jag hoppas att de kan konstatera vad som är felet.

Jag har köpt flera andra paket med Zoegas nu, och har inte stött på fler smakliga anomalier. Skönt. Jag vilar nu på årorna och sitter ner i båten på kaffets oändliga oceaner. Och nej, jag har inte för mycket fritid att ägna åt oväsentligheter. Det är en fråga om stenhårda prioriteringar.