Gör det själv: förstör din bil

Att meka med gamla bilar kan vissa gånger vara kul och mysigt. Det kan också vissa gånger göra dig galen av självförakt. Ta mig i handen och följ med på en resa till mänsklighetens yttersta gräns av dårskap. Det här är sedelärande grejer.

Mekning i gör-det-själv-hallen.

Paddan behövde vinterhjul! Svärfar och jag tog med gemensamma krafter tag i det smutsiga arbetet att byta från sommarhjul till vinterdito. För detta ändamål så åkte vi till en gör-det-sjäv-hall med hydraulisk lyft. Vi höjde upp bilen och bytte hjul. Det gick bra och fint. Vi bytte sedan olja och oljefilter. Det gick också bra och fint. Även rundsmörjningen gick som en dans.

En svärfar i trivsam stämning.

Jag hade fixat en liten specialare kvällen till ära, ett foliepaket med varmkorv som jag hade klämt in vid grenröret. När vi kom fram till gör-det-själv-hallen så slängde jag nonchalant upp motorhuven och bjöd svärfar på varmkorv. Det var uppskattat, även om korven faktiskt inte hunnit bli helt genomvarm. Får köra 15 minuter till nästa gång.

Varmkorven var ett välkommet tillskott till bilringarna.

Efter avklarat arbete sänkte vi ner bilen, bara för att upptäcka att bakluckan var totalt demolerad. En stålbalk som var lämpligt placerad i lokalen hade gjort sitt. När vi hissade upp bilen så hade stålbalken tryckt till bakluckan. Aj aj aj aj. Fy satans skit vad klantigt. Det var ingen liten diskret skada, utan en mother-of-a-hellfuck till plåtskada. Hela bakluckan var knäckt och gick inte ens att stänga. Skit.

Skadan ser inte mycket ut för världen. Det gör inte en tand med tandvärk heller.

Sedan startade inte bilen. Det var lögn i fan. Helt dött i startmotorn. Vi knuffade igång bilen för att överhuvud taget kunna lämna gör-det-själv-hallen. Väl hemma i garaget så satte jag igång med det intressanta jobbet att hitta elfelet.

Halv ett på natten var jag klar med felet. Det var en anslutning på solenoiden som glappade. Glad i hågen återmonterade jag allt som jag demonterat, och begav mig hemåt på stadens gator. Det var en stolt koltrast som sjöng i den tidiga morgonen, och jag gnolade glatt för mig själv där jag gick. Eller inte.

Senare, i garagets lugna vrå. Jakten på det mystiska elfelet är inledd.

Dåså, gott folk. Tag lärdom av denna sedelärande berättelse. Låt inte min olycka bli även er, se er för när ni höjer upp bilen nästa gång!

PS Vi fick låna en annan baklucka av Sven. Tack, Sven. Nu kan vi i alla fall köra hem till jul.