Efter all julmat och juldryck var det åter dags att sätta igång med träningen. En samling spelsugna jazznördar var således sammankallade till ett riktigt jam. Jag tog min gitarr och anslöt till årets första musikaliska work out.
Ni vet hur det är. Man tränar inte ett dugg under julen. Jag hade förstrött läst i någon musiktidning om olika skalor och möjligheten att använda melodisk moll på olika sätt, men mer än så var det inte. Därför var det enormt skönt att komma igång och spela lite igen och låta fingrarna hårdjobba.
Det är alltid samma visa när man jammar. Till en början är man ringrostig och slirar runt bland harmonierna och fingrarna lyder inte riktigt. Allt är otajt och oskönt. Men mot slutet av kvällen börjar det lossna lite, musikaliska idéer dyker oväntat upp och man känner att det händer saker. Det är en go känsla.
Det var en omväxlande kväll, rent konstnärligt. Vi fuskade igenom "allt"; från Scrapple from the apple till Girl from Ipanema. Även en sådan gammal slagdänga som Caravan dök oväntat upp. Ni jazznördar vet vad jag pratar om. Ni andra, som inte bryr er om gammal konstig musik, kan rycka på axlarna och återgå till er "idol-spellista" i Spotify. Såja, nu får jag lugna mig.
ja, jag tror att du får göra det. lugna dig, alltså.
SvaraRadera