La Lambretta

Jag har i min ägo en liten gullig scooter, en ljusblå Lambretta från 1960. Det är en tjusig maskin, och häromdagen fick jag ett ryck och beslutade mig för att ge den lite omsorg och hylsnyckelkärlek.

Hylsnyckelkärlek, förresten. Det låter som en sexuell eufemism på nåt sätt. I rätt sammanhang kan förvisso ALLT låta snuskigt. En bekant påpekade nyligen att allt som man sätter ihop med ordet "franskt" får en ekivok klang. Man associerar det med passion, svallande känslor och hemlighetsfullt snusk. Ni vet, som franska kort till exempel. Eller när man tar ut sin citroën på en sväng i vårsolen. Man "kör franskt". Oh là là! Fast i detta fall handlar det alltså istället om "italienskt", om nu skulle vara bättre. Anyway, jag simmar ur bild nu. Låt oss återgå till garaget och min lilla trevliga eftermiddag.

Det italienska sättet: liggande på betonggolv, iklädd overall.

Lambrettan behövde lite översyn. Vissa lagningar på avgassystemet var av nöden. I höstas, när jag var på väg till besikningen, så lossnade ljuddämparen oväntat. Inte bra. Vis av tidigare erfarenheter från bilprovningen, så bestämde jag mig för att laga felet ordentligt. Sagt och gjort, hos mig är tanke och handling ett!

Det visade sig vara ganska bökigt att återmontera avgassystemet. Man måste göra de olika momenten i rätt ordning och på ett speciellt sätt. Om någon i läsekretsen behöver hjälp med en dylik manöver någon gång, så tveka inte att kontakta mig för några värdefulla tips.

Krångliga bultar och svårforcerade monteringshinder. Som ett sudoku av metall.

Jag behöll i alla fall sinnet ogrummligt och förnumstigt, trots allt krångel. Jag passade även på att customisera Lambrettan med en fin dekal föreställande den gamle Perikels från Tuborgburkarna. Mycket passande, dekorativt och förskönande. En eftermiddag i garaget kan vara underbart avkopplande och mysigt. Om man inte är i tidsnöd, utan kan greja i allsköns ro så är det svårslaget. Pistolskytte, jakt eller snooker kanske kan konkurrera som aktivitet. Man går liksom in i ett litet universum och avskiljer sig där från omvärlden en stund. Det kan för övrigt även gälla att skriva blogg.

Hvergang, så att säga.

Nå! Nu ska jag återgå till den vanliga verkligheten, och brygga lite kaffe. Franskrostat naturligtvis.