
onsdag 30 mars 2011
Gnäll

måndag 28 mars 2011
Förkylningssymptom
måndag 21 mars 2011
Till salu: Harley-Davidson 1340cc

fredag 18 mars 2011
Snooker
Frugan och jag har varit på Öland en sväng för arbete och rekreation. Kvällarna ägnades åt snooker:
En vit boll.
En svart boll.
En rosa boll.
En blå boll.
En brun boll.
En grön boll.
En gul boll.
Och en hel massa röda bollar.
De intrikata reglerna bjuder in till diskussion. Snooker är inte lätt, varken att spela eller till fullo förstå. Men icke desto mindre är det synnerligen roligt och gravt vanebildande. Och så länge man är konsekvent i sina tolkningar av reglerna så är det väl okej om man inte har koll på alla intrikata regeldetaljer, tycker jag.
Frugan lurade i mig cognac. Hon påstod att man spelar bättre när man är lite påverkad. Jag hävdade motsatsen, men erkände dock cognacens välgörande kraft på andra sätt, och lät mig därför girigt bjudas. Det visade sig att vi båda hade rätt – jag spelade sämre av alkohol, medan frugan spelade bättre. Det blev ett rafflande frame, med "respotted black ball" som avgjorde. Frugan vann det framet. Jag drack för att nederlaget skulle kännas lättare. Hon drack för att fira.
Vi spelade hela kvällen. Ibland vann jag, ibland vann frugan. Det var inte så viktigt vem som segrade. Det som var det väsentliga var snookerns intressanta förmåga att fungera som ett sätt att umgås. Nästan aldrig umgås man så lätt och otvunget som runt ett snookerparti. I synnerhet om man dricker cognac. Det är paradoxalt, eftersom man tenderar att prata ganska lite när man spelar snooker. Eller så är det därför som samvaron blir enkel och självklar när de röda bollarna skyfflas runt på den gröna duken? När man sjunker in i spelet uppstår en samvaro som inte kräver något omfattande samtal?
Nästa gång ska jag bara dricka ramlösa.
torsdag 17 mars 2011
Vårtöcken




tisdag 15 mars 2011
Rådjursstek
måndag 14 mars 2011
Den ironiska körstilen
Jag kör inte alltid ironiskt. Men understundom, när vissa situationer uppstår, är den ironiska körstilen ett säkert kort att dra fram ur rockärmen. Låt mig förklara vad det hela rör sig om, med ett exempel från verkligheten:
Det var en vacker och behaglig dag. Jag låg och körde som man gör, varken snabbt eller långsamt. Vi kan kalla det "enligt gällande hastighetsbegränsning". Framför mig dyker det plötsligt då upp en mycket, mycket långsamt körande bil. Föraren har dessutom valt att placera sin arma bil i vägens mitt, vilket både begränsar sikt och alla möjligheter till smidig omkörning. Vad händer? Man blir lite irriterad och ligger tätt bakom vägsnigeln. Det börjar småkoka lite i hårfästet och allsköns tillmälen slinker ur munnen.
Då inträffade det fantastiska. Jag upptäckte den ironiska körstilen. Istället för att ligga kvar och pressa bakom den långsamma bilen, så släppte jag på gaspedalen och lät min egen bil köra ännu långsammare. Jag såg hur den framförvarande bilen sakta men säkert gled allt klängre bort från mig på vägen, i det att jag sniglade fram med ännu lägre hastighet. Den ironiska körstilen var ett faktum! Och det fantastiska är att det gjorde att jag inte bara lugnade ner mig, utan dessutom kunde uppskatta det komiska i situationen och småfnissa lite. Den ironiska körstilen har sedan dess slagit igenom på bred front. Om man är en smula uppmärksam så kan ett ironiskt förhållningssätt användas i en mängd situationer i trafiken.
Jag har däremot inte gått så långt att jag blinkar åt vänster och sedan svänger åt höger. Ännu.
lördag 12 mars 2011
Livet på landet





onsdag 9 mars 2011
Nässelutslag Blues

söndag 6 mars 2011
Äntligen!
lördag 5 mars 2011
Bantningstips
torsdag 3 mars 2011
Örtagård
onsdag 2 mars 2011
Att skriva manus
