Livet på landet

Man har varit på landet ett par dagar. Det är skönt och befriande. Ursprungligt och arbetsamt.

Vårens första islossning börjar nalkas. Det gör gott i själen.

Helgen har ägnats åt lantliv. Ni vet, man går upp på morgonen, brygger kaffe, steker ett ägg och lyssnar på radionyheterna. En katt stryker sig mot benet tills man blir irriterad och föser bort djuret. Fyra sekunder senare är kattfan där igen.

Traktorn går så långsamt så man hinner leka med mobilkameran samtidigt som man kör.

Man kör traktor. Man eldar ved. Man sågar motorsåg. Kort sagt: man jobbar fysiskt. Den enda mentala stimulansen får man genom hörselskydd med inbyggd radio. Musik och nyheter och prat prat prat prat. Och sedan samma musik igen.

Motorsågning är tufft och farligt. Rätt skyddsutrustning är rätt.

Livet på landet är rätt gott. När skymningen kryper närmare går man in och börjar med middagen. Rotmos och hemlagad korv står på menyn. Jag drar i mig två stora glas whisky medan jag lagar mat och är lite orolig för att mamma ska märka att jag druckit. Jag är snart 37 år gammal.

Whisky och matlagning. Som Gin och Yang.

Mamma märker inte att jag druckit whisky. Vi kör öl och brännvin till maten, det är underbart gott. Under middagen pratar vi om katastrofen i Japan och om hunduppfostran. Det är sådant man pratar om på landet. Det stora och det lilla om vartannat.

Middag: Rotmos med hemgjord korv. Oppigård och Skåne. Det kn***ar i munnen.

Lantligt. Rustikt. Berusande.