Jag kör inte alltid ironiskt. Men understundom, när vissa situationer uppstår, är den ironiska körstilen ett säkert kort att dra fram ur rockärmen. Låt mig förklara vad det hela rör sig om, med ett exempel från verkligheten:
Det var en vacker och behaglig dag. Jag låg och körde som man gör, varken snabbt eller långsamt. Vi kan kalla det "enligt gällande hastighetsbegränsning". Framför mig dyker det plötsligt då upp en mycket, mycket långsamt körande bil. Föraren har dessutom valt att placera sin arma bil i vägens mitt, vilket både begränsar sikt och alla möjligheter till smidig omkörning. Vad händer? Man blir lite irriterad och ligger tätt bakom vägsnigeln. Det börjar småkoka lite i hårfästet och allsköns tillmälen slinker ur munnen.
Då inträffade det fantastiska. Jag upptäckte den ironiska körstilen. Istället för att ligga kvar och pressa bakom den långsamma bilen, så släppte jag på gaspedalen och lät min egen bil köra ännu långsammare. Jag såg hur den framförvarande bilen sakta men säkert gled allt klängre bort från mig på vägen, i det att jag sniglade fram med ännu lägre hastighet. Den ironiska körstilen var ett faktum! Och det fantastiska är att det gjorde att jag inte bara lugnade ner mig, utan dessutom kunde uppskatta det komiska i situationen och småfnissa lite. Den ironiska körstilen har sedan dess slagit igenom på bred front. Om man är en smula uppmärksam så kan ett ironiskt förhållningssätt användas i en mängd situationer i trafiken.
Jag har däremot inte gått så långt att jag blinkar åt vänster och sedan svänger åt höger. Ännu.
Tack Daniel, för denna vackraste tillämpaning av ironins konst. Råkade återupptäcka Ers Existens nyligen via något www-filmsammanhang. Och Hej hopp! hittade jag denna blogg i vilken jag låtits återstifta bekantskap med, skönjbart, samme trivsamme figur som jag närapå glömt bort att sakna under ett drygt decennium. Det glädjer mig över hövan att skåda att du verkar så klar i knopp och sund i kropp, din höga ålder till trots. Min egen är ju ännu högre och bär vissa spår därav.
SvaraRaderaLeve du!
Nejmen dra åt helvete vad mysigt att du hör av dig Göran! Jag minns våra porterdrickningar på döbeln. Du hade en gång skrivit en låt i 6/8 som vi spelade. Minnena kommer tillbaka. Skicka ett mail!
SvaraRadera