Julöl och annat öl

En av få fördelar med jul är att det tillverkas härligt fylligt, skummande julöl på bryggerierna. Och det är inte bara till julmat som smakar med julöl. Låt mig återigen kåsera lite kring öl. En av livets viktigaste frågor.

Dagens ros går till Jämtlands julöl, som råkar vara mitt favoritjulöl. Det är fastslaget i en blindprovning som jag och några likaledes ölintresserade arrangerade förra julen. Det gläder mig på flera sätt att just Jämtland vann. För det första därför att Jämtlands bryggeri i sitt ordinarie sortiment har flera öl som är mina personliga favoriter. Postiljon är till exempel svårslagen. Jag inser nu att föregående mening kräver att man behärskar viss kunskap om Jämtlands bryggeris utbud, vilket så klart inte är helt självklart. Å andra sidan har både rubrik och ingress på det här inlägget för länge sedan skrämt bort alla normala människor, och kvar är bara ni ölnördar. Tack.

Okej, så Jämtlands julöl är en favorit. Förvisso finns ett enormt utbud av julöl, och det är näst intill omöjligt att bilda sig en egen uppfattning i frågan. Sålunda konsulteras inte sällan recensenter i tidningar. Det är då glädjande att Jämtlands julöl får maxbetyg på gp.se.

Nu till dagens ris: Carlsberg. Jag förvånas själv över den närmast bottenlösa nivån på Carlsbergs öl. Jag vill berätta en kort men talande historia:

Jag är jazzmusikant och spelar i ett storband. Vid två tillfällen i höst har vårt band spelat på olika baler. Den gemensamma nämnaren för dessa gig är att arrangörerna försett oss frikostigt med mat och Carlsbergs mellanöl. Maten var god. Ölet var däremot riktigt äckligt. Men det var ju ändå gratis, och av ren snålhet hällde jag girigt i mig några burkar.

Resultatet är häpnadsväckande. Båda gångerna har jag fått halsbränna och mått illa. En känsla av spya svävar i halsen. Jag vill här passa på att direkt förekomma lustigkurrar i läsekretsen och påpeka att det inte hade med mängden öl att göra. Det var en mycket måttlig konsumtion. Men ändå – jag mådde illa. Spyfärdig på riktigt. Ska det vara så, Carlsberg?

Jag överlåter till er att bli er egen lyckas smed, och hitta ett julöl som faller er i smaken. Men glöm Carlsberg. Probably the best beer in the world.

Att hantera julens fröjder

Sådär, då var det dags igen. Julstress och ångest. Det är inget kärt återseende. Men banne mig om jag inte hittat ljuset i tunneln. Ibland behöver man byta perspektiv.

Jag har i enlighet med min neurotiska natur haft allt mer svårt att upprätthålla ett glatt sinnelag när det vanskas julhelg. Jag har tidigare skrivit om detta. Så vad göra? Jag är en handlingens man och har inte för vana att lägga mig platt på rygg inför problem. Fan vad skrytigt det där blev. Ja ja, skit samma. I alla fall. Jag har gjort en upptäckt. Eller ska vi säga att jag har hittat ett nytt sätt att betrakta det hela. En insikt: Julen är ingen högtid – det är en årstid. Enkelt, men befriande.

Hoppas ni hänger med. Om man tänker på julen som en årstid så blir det så mycket enklare. Inte för att jag på något sätt kommer att bli mer aktiv i julefirandet, jag köper inga julklappar och röstar inte på årets lucia, osv. Däremot inordnar jag mig nu i tanken att man lever i detta virvarr av tomtar och julmust ett tag nu. Själva julhelgen blir då bara en mindre del i sammanhanget. En avdramatisering har skett. Halleluja!

Jag är för övrigt inte speciellt aktiv på bloggen nu. Är pappaledig, se. Det tar tid. Vardagen är full av små och stora bestyr. Det är trevligt.

Skål på er! God jul!