Julejakt

Mellandagarna ägnades åt jakt på Öland. Vi var en samling hårdföra jägare som trotsade naturens element och gav oss ut i markerna. Det var ingen barnlek.

Det rådde bister kyla den dagen. I vindbyarna bet kölden obarmhärtigt. Termometern visade minus 14 grader. Snabbt försvann känseln i kinderna. Trots desperata försök att våldsamt gymnastisera med tårna inne i kängorna så förlorade jag ganska snart känseln även där. Det var förjävla kallt helt enkelt. Gore tex och andra högteknologiska material kan fara åt helvete. Det finns inget material i västerlandet som står emot sträng köld och vind timme efter timme i skogen då man står stilla på pass. Möjligtvis skulle ett par eskimåstövlar av sälskinn kunna stå emot sådan kyla. Möjligtvis.

Det var inte bara fruktansvärt kallt, det var även djup snö. Alltså riktigt djup snö. På vissa ställen gick snön upp till midjan. För drevkarlarna innebar det ett elände. Men de behövde i alla fall inte frysa. Ångande av svett slet de sig fram i skogen, kokheta av ansträngningen och snörvlande av rinnande snor.

Nå! Jag ska inte bara gnälla. Skogen var synnerligen vacker och vi fällde i alla fall ett rådjur på jakten. Det blir en härlig middag lagom till nyår.

Nej hörni, nu ska jag ta och träna lite snooker istället. Jag förlorade nesligt mot båda mina bröder under julhelgen.

Julbordets förlustelser

För er stackars satar som inte hade tillfälle att fira en traditionell svensk jul (som till exempel alla sjömän och soldater utomlands, arbetare inom snösvängen, missionärer i Afrika, utländska medborgare så som italienare, kanadensare, jamaicaner med flera, samt rymdfarare i omloppsbana) kommer här en kort sammanfattning av årets julbord.

Citronsill

Vitlökssill

Västerbottensill

Pepparotssill

Hummersill

Inlagd stekt strömming

Brantevikssill

Gravad Lax

Rökt lax

Romsås

Ägghalvor med räkor

sillpaté

Skinka

Viltpaté

Cumberlandssås

Rödbetssallad

Waldorfsallad

Vörtbröd

Cheddarost

Viltsalami

Prinskorv

Julkorv

Köttbullar

Bruna bönor

Rödkål

Brunkål

Revbensspjäll

Doppespad

Janssons frestelse

Jag åt av allt! Inte konstigt att det uppstod vissa gastro-intestinala besvär efteråt. Avsevärda mängder brännvin och öl gjorde inte saken bättre. Nästa år ska jag satsa mindre på sillarna och mer på det andra. Vad nu det betyder.

I morgon blir det jakthistorier!

Ha det så gott hörni!

Det lackar mot jul

Dan före dopparedan: Bad hair day.

Brunmatens högtid står för dörren:

Skinkan ska griljeras.

Korven ska stoppas.

Pepparkakorna ska kavlas.

Köttbullarna ska rullas.

Brunkålen ska ugnas.

Vörtbrödet ska bakas.

Julölet skummar i glasen.

Amen/God jul/Tjenare grabbar

Mer snö

Jisses amalia! Det snöade ytterligare en halv meter under gårdagen. Nu är det så mycket snö så att det börjar bli svårt att ta sig fram utomhus. "Insnöad" är ett uttryck som inte ligger långt från verkligheten.

Vi blev desperata här hemma. Till och med den fyrhjulsdrivna jeepen körde fast i snön ute på gräsmattan. Nu återstår bara traktorn som fortskaffningsmedel. Tur att vi har både glögg och pepparkakor så det räcker i flera veckor.

God jul så småningom!

Ärtor och fläsk

Ärke-torsdag: Hemlagad ärtsoppa med fläsk och varm punch. Stark senap. Knäckebröd med lagrad ost. Underbart gott!

Varför krångla till det? Jag uppmanar er alla att laga ärtsoppa själva! Det är enkelt som en plätt. Recpetet finns på ärtpaketet. Kör, bara kör!

Och vi vet ju alla vilka positiva bieffekter som man dessutom erhåller av ärtsoppa. Kul och festligt.

Ölandssnö

Öland är trivsamt och fint. Och en smula äventyrligt för motorfärder när det är snöstorm.

En V70 är kanske inte den bästa bilen i snöstorm. Men om man gasar sig igenom drivorna av snö så går det ganska bra.

Och självklart ska man inte leka med mobilen och ta bilder samtidigt som man kör i snörök och halka!


Vrooom!

Gör det själv: förstör din bil

Att meka med gamla bilar kan vissa gånger vara kul och mysigt. Det kan också vissa gånger göra dig galen av självförakt. Ta mig i handen och följ med på en resa till mänsklighetens yttersta gräns av dårskap. Det här är sedelärande grejer.

Mekning i gör-det-själv-hallen.

Paddan behövde vinterhjul! Svärfar och jag tog med gemensamma krafter tag i det smutsiga arbetet att byta från sommarhjul till vinterdito. För detta ändamål så åkte vi till en gör-det-sjäv-hall med hydraulisk lyft. Vi höjde upp bilen och bytte hjul. Det gick bra och fint. Vi bytte sedan olja och oljefilter. Det gick också bra och fint. Även rundsmörjningen gick som en dans.

En svärfar i trivsam stämning.

Jag hade fixat en liten specialare kvällen till ära, ett foliepaket med varmkorv som jag hade klämt in vid grenröret. När vi kom fram till gör-det-själv-hallen så slängde jag nonchalant upp motorhuven och bjöd svärfar på varmkorv. Det var uppskattat, även om korven faktiskt inte hunnit bli helt genomvarm. Får köra 15 minuter till nästa gång.

Varmkorven var ett välkommet tillskott till bilringarna.

Efter avklarat arbete sänkte vi ner bilen, bara för att upptäcka att bakluckan var totalt demolerad. En stålbalk som var lämpligt placerad i lokalen hade gjort sitt. När vi hissade upp bilen så hade stålbalken tryckt till bakluckan. Aj aj aj aj. Fy satans skit vad klantigt. Det var ingen liten diskret skada, utan en mother-of-a-hellfuck till plåtskada. Hela bakluckan var knäckt och gick inte ens att stänga. Skit.

Skadan ser inte mycket ut för världen. Det gör inte en tand med tandvärk heller.

Sedan startade inte bilen. Det var lögn i fan. Helt dött i startmotorn. Vi knuffade igång bilen för att överhuvud taget kunna lämna gör-det-själv-hallen. Väl hemma i garaget så satte jag igång med det intressanta jobbet att hitta elfelet.

Halv ett på natten var jag klar med felet. Det var en anslutning på solenoiden som glappade. Glad i hågen återmonterade jag allt som jag demonterat, och begav mig hemåt på stadens gator. Det var en stolt koltrast som sjöng i den tidiga morgonen, och jag gnolade glatt för mig själv där jag gick. Eller inte.

Senare, i garagets lugna vrå. Jakten på det mystiska elfelet är inledd.

Dåså, gott folk. Tag lärdom av denna sedelärande berättelse. Låt inte min olycka bli även er, se er för när ni höjer upp bilen nästa gång!

PS Vi fick låna en annan baklucka av Sven. Tack, Sven. Nu kan vi i alla fall köra hem till jul.

Mer sill

På allmän begäran (dvs en fråga från en kompis i Örebro) kommer här fler sillrecept inför julens stundande matorgier. Njut med omdöme och respekt; kom ihåg att spara plats i magen för det småvarma också. Revbenspjällens fibrer som retsamt fastnar mellan tänderna är en viktig del av julens förlustelser.

Observera att man i samtliga recept nedan utgår från inlagd sill enligt grundreceptet, och att man efter att sillen stått till sig några dagar, häller av lagen och sedan blandar sillbitarna med de nedan föreskrivna ingredienserna. *Frågor på det?*

1. Vitlök- och limesill

Inlagd sill

En klick majonnäs

Ett par skedar creme fraiche

Några pressade vitlöksklyftor

Rivet skal från en limefrukt

En sked bostongurka

2. Västerbottensill

Inlagd sill

En klick majonnäs

Ett par skedar creme fraiche

En rejäl hög med riven västerbottenost

Några droppar cointreau (smaka av så att det blir lagom)

Ev en smula vatten om det blir för tjock konsistens

3. Wasabisill

Inlagd sill

En klick majonnäs

Ett par skedar creme fraiche

Rejält med wasabi

Nu ska jag iväg på ett möte. Jag hoppas att vi får kaffe och bullar.

Hej på er!

Sill, ost och brännvin

Nu nalkas julen, en av de högtider på året då man verkligen kan släppa loss alla hämningar och experimentera vilt med sillinläggningar. Om man har tur får man en liten trivsam sup till sillen också.

(Om du inte tycker om julmat, kan du nog sluta läsa detta blogginlägg nu, och istället hitta något gott att läsa om på denna sida istället.)

Ni vet hur det är, det är stressiga tider. Allt ska liksom "bli klart" före jul. Både privat och professionellt ska man kunna känna att inget stör bilden av total julefrid när julaftons morgon gryr. Så man stressar under hela decemeber. Resultatet blir att man hamnar i en mindre ångestdepression när julhelgen väl infinner sig. Under denna depression är julmaten en säker källa till tröst och ångestdämpning.

Damer uppskattar inlagd sill.

Jag har kommit att intressera mig för sillinläggningar allt mer. Sillen är sympatisk. Opretentiös och rejäl. Hederlig. För er som i likhet med mig kastar er över sillbordet med godmodig glupskhet, följer här några riktigt smarriga recept. Måttet på de olika ingredienserna är ungefärliga.

Sillen skäres i lagom stora bitar.

1. Grundinläggning
Köp en hink med salta sillfiléer. Lägg filéerna i kallt vatten i sisådär ett dygn. Koka sedan upp en lag bestående av ättikssprit 12%, socker och vatten. Proportionerna ska vara ungefär 1-2-3. Typ. När lagen är kall, lägg i filéerna, skurna i lagom trevliga bitar. Efter ett dygn är sillen klar. *Hur svårt är det på en skala?*

(Om lagen är varm när du lägger i fisken, kommer du att få en annan rätt, nämligen sillgröt. En föga uppskattad rätt på julbordet.)

2. Kryddsill
Om man nu inte nöjer sig med att bara äta inlagd sill enligt ovan, så kan man gå ett steg upp på sillstegen och krydda inläggningslagen. Jag brukar anrätta den klassiska kryddsillen på följande sätt:
3 dl grundinläggning enligt ovan
15 Vitpepparkorn
15 Kryddpepparkorn
5 Nejlikor
5 Lagerblad
1 Skivad rödlök

3.Dillsill
Dillsillen är frisk och frodig. Passar både till jul och midsommar. Spara inte på den färska dillen i receptet, fläska på ordentligt.
3 dl grundinläggning enligt ovan
1 tsk Dillfrön
Ett knippe Färsk dill

Sillens plats på julbordet: Central.

Okej, hörni. Det får räcka för idag. Jag ska inte trötta ut er med oändliga rader av sillrecept. Tillåt mig bara kort att reflektera över något väsentligt i sammanhanget: valet av brännvin till sillen. Det går utmärkt att krydda egen brännvin med olika exotiska ingredienser. Jag har under årens lopp försökt mig på många varianter. Ett tag hade jag ett tjugotal olika småflaskor med olika varianter på samma kryddning i ett skåp, för att hitta det optimala förhållandet mellan de olika kryddorna. Det blev naturligtvis ohållbart. För att göra en extremt lång historia kort: Det är svårt att göra egna brännvinskryddningar som är lika goda som köpespriten. Detta är min ödmjuka åsikt, och jag beklagar att det förhåller sig så. Att krydda brännvin är komplicerat och ställer höga krav på råvaror och teknik. Visst kan det vara roligt och festligt att hänge sig åt brännvinskryddning, men risken är stor att den där flaskan med citronmeliss- och valnötsbrännvin som står i skafferiet, förblir stående.

Så om du inte är en extravagant entusiast som envist kryddar eget brännvin, så rekomenderar jag Lysholms Linie Aquavit eller O.P. Anderson Aquavit i alla lägen. De är bägge rena och tydliga i sina smaker. Linien domineras av kummin i smaken, medan O.P har en mumsig balans mellan anis, fänkål och kummin. Bägge två är faktiskt otroligt goda till sill.

Se även: gp.se

Heliga julmust

Det finns vissa konstanta fenomen i universum. Ljusets hastighet, gravitationens krafter, och naturligtvis– julmustens självklara plats i den svenska jultraditionen.

Hallelujah! Julmustens tid är åter här. Det är inte bara en god och friskt stärkande dryck, utan är dessutom grundingrediensen i den så kallade julgröggen:

6 cl gin

stark senap

kanel

Kardemumma

Julmust

Servera i martiniglas och garnera med en bit revbenspjäll. Civiliserat. Dadaistiskt. Berusande. Glöm glöggen, satsa på grögg i jul!

gp.se

dn.se

svd.se

Rakvatten från helvetet

Rakning kan vara en ren tortyr. Slöa rakblad och känslig hud är en förödande kombination. Då är ett riktigt bra rakvatten en hjälpare i nöden.

Jag rakade mig i måndags. Huden sved som av eld efteråt. Små röda prickar prydde halsen. Då inträffade det otänkbara: mitt underbara rakvatten var slut. Helt totalt slut. Inte ens en droppe gick att skaka ur flaskan. Jag var tvungen att ta till en nödåtgärd: den gamla flaskan med kroatiskt rakvatten.

Kroatiens motsvarighet till Aqua Vera. Fast sju resor jävligare.

Förra hösten var jag och frugan i Kroatien på en underbar solsemester. Jag köpte där en flaska inhemskt rakvatten av märket Ralon, mest för att jag tyckte att flaskan var cool. Den kostade dessutom under tio spänn. Som hittat. Rakvattenflaskan har sedan dess legat oöppnad i necessären. Tills nu.

Rakvattnet Ralon är det jävligaste man kan tänka sig. Doften påminner om både kemisk industri och förtunning. Med en anstrykning av skumbanan och terpentin. Den är dessutom lite kladdig när man applicerar den. Jag kan inte direkt påstå att jag kände mig skön i huden heller. Däremot fick jag efter några minuter huvudvärk av stanken. Det stack i ögonen och jag blev yr. Därefter infann sig vissa koncentrationssvårigheter.

Biverkningar av Ralon. Irritation på slemhinnor och hjärna.

Nu har jag köpt en flaska avv mitt vanliga rakvatten igen. Det ska bli en fröjd att raka sig igen.

Ny UFO-ansvarig

Intressant, oväntat och spännande:

Man slutar aldrig att häpnas över allt man inte vet. Jag hittade det här på en blogg på dn.se. Jisses vad coolt!

Förförisk thaibuffé

Jag har hittat en riktigt bra thaibuffé. Den är faktiskt så pass bra att jag gärna vill rekomendera den för er, kära läsekrets: Restaurant Thai Silk i Kalmar.

Jag erkänner – jag är en sucker på att äta thaibuffé emellanåt. Ni vet, man blandar på samma tallrik kycklinggryta med röd curry, vårrullar och friterade räkor i en slags ohelig treenighet. Och det kan vara himmelskt gott emellanåt. Om restaurangen är bra, vill säga.




En riktigt smarrig lunchbuffé avåts häromdagen på Restaurant Thai Silk i Kalmar. Låt mig ge några exempel på vissa avgörande detaljer som tilltalar:

*Maten var både fräsch, oflottig och smakrik. De friterade kycklingbitarna var helt outstanding i frasighet. De hade en stor arom och riktigt mustig smak. Grytorna var välkryddade med fina råvaror. Riset var färskt och varmt och så gott som bara gott ris kan vara. Et cetera. I alla detaljer var maten omsorgsfullt tillagad.

*När man sitter i restaurangen ser man rakt in i köket, där är det rent och städat. Avsaknaden av den klassiska restaurangsvängdörren är underbar. Det ger en känsla av man faktiskt är stolt över att visa upp matlagningen.

*Personalen är trevlig och påpasslig. Samt proper och korrekt. Inte illa.

*Lokalen är dessutom ren och fräsch, inklusive toaletterna.





Sammanfattningsvis: Vi snackar naturligtvis inte om något finlir eller extra vagant gourmetkäk. Men som lunchbuffé är det toppeli-toppen. Jag rekomenderar ett besök på detta ställe. Maten, lokalen och servicen är fin-fin!

Arg lapp

Jag satt härom dagen i ett fikarum i en föreningslokal. En arg lapp på väggen fångade min uppmärksamhet.

Man börjar ju fundera kring bakgrunden till denna arga lapps uppsättande. Jag såg i alla fall ingen tv liggande utanför, så det hela gällde antagligen något gammalt groll. Jag hoppas att Roy och Trond inte är ovänner längre i alla fall.




Vi ses senare, hörni.

Lasternas summa

Hur man än vänder sig, så är rumpan bak. Så sade alltid mormor när hon satt i köket och drack kaffe på bit. Hon hade faktiskt mer rätt än hon kunde ana.

Bakgrunden är följande: för sex år sedan slutade jag snusa och röka. Jag var en storsnusare med ett snitt på en dryg dosa lössnus om dagen. Rökningen var begränsad till cigarrer på festliga tillfällen, och kanske enstaka cigaretter däremellan. Jag hade inte en tanke på att sluta, tills jag en dag som en blixt från klar himmel insåg att jag var klar med tobak.

Ungdomens glada, oskyldiga lekar: tobak.

Den första abstinensen var svår. Ytterligt svår. Jag hade en akut period som varade i två månader, där varje minut var en kamp mot nikotinet. Sedan lättade det faktiskt avsevärt. Kvar fanns bara en stark känsla av att det vore underbart gott och trevligt att trycka in en prilla under läppen. Ungefär som man kan bli extremt sugen på en kanelbulle när man går förbi ett bageri och känner doften av nybakat.

Nu står jag inför det faktum att kroppen och sinnet på något underligt vis kräver stimulans från något annat än nikotin. Mitt sug efter god mat och dryck har ökat enormt sedan jag slutade med tobak. Och det är naturligtvis förödande för midjemåttet. Men på något sätt måste det där envetna suget efter något stillas. Kroppens belöningssystem skriker efter något att roa sig med.

Istället för nikotin: rotmos med fläsklägg. Och öl därtill, naturligtvis.

Min slutsats är att det ligger mycket i att lasternas summa är konstant. Det man förlorar på karusellen får man ta igen på gungorna, som mormor brukade säga.

Epilog

Jag läser på dn.se om att gårdsförsäljning av alkohol kan komma att tillåtas. Det är glädjande och har ju vissa uppenbara fördelar, även om jag envetet hävdar att Systembolaget fortfarande är världens bästa alkoholbutik.

Busstankar

Tidigare idag satt jag på bussen och funderade. Jag kom in i ett slags märkvärdigt modus, där sällsport bisarra tankar letade sig fram till mig. En helt oskyldig reklamskylt fick mig att nästan tappa kontakten med omgivningen för en stund.

Reklamskylten skymtade förbi då bussen passerade ett köpcenter. Det stod "Indisk mat och fika". Inte så uppseendeväckande egentligen, jag hajade mest till lite inför konceptet indisk fika, och tänkte att det kanske är en kul grej som jag skulle kunna skriva om på bloggen, men mer än så var det inte. Då, som från ingenstans kom en överväldigande känsla till mig. Det var som en tsunami av insikt som sköljde över mig, om vilken otrolig kedja av händelser som ständigt flödar i vår tillvaro, utan att vi reflekterar över det. Låt mig förklara.

Ungefär 150 miljoner kilometer bort från oss finns solen. Där startar hela den här egendomliga kedjan av händelser. Solen håller hela tiden på med sin goa fusion och alstrar en enorm mängd värme och ljus, som strålar ut i rymden. En liten liten del av detta ljus träffar planeten jorden, och lyser upp dagen för människorna. I just det här fallet så strålade ljuset från solen ner över en reklamskylt där det stod "Indisk mat och fika". Några av dessa ljusstrålar studsade från skylten och in i mitt öga, där jag satt på bussen. Och i mitt öga omvandlas ljuset till någon slag neuro-elektrisk signal som glider in i min hjärna, och jag börjar tänka och reflekterar över dessa nya inputs som min hjärna fått. Jag tänker då att "det där var ju en kul skylt". Jag är förbluffad. Från ljuset som lämnar solen, via en reklamskylt och rakt in i min hjärna.

Men det hela stannar inte där. För nu sitter jag och funderar på detta och formulerar en text kring ämnet, som på elektroniska internetbanor letat sig fram till din datorskärm. Just i detta nu så glider det in i din hjärna och skapar nya tankar hos dig. Bara för att lite ljus studsade från den där skylten och in i mitt öga! Satan vilken komplex situation det här är hörni. Och vilka eventuella följdeffekter det får hos er som läser detta, kan jag inte ens ana mig till. Jag hoppas att ni tar tillfället i akt och gör något konstruktivt av det här nu!

Nej, jag har inte rökt något konstigt idag. Tack för uppmärksamheten!

Närande frukost

Väl formar den starke med kebabpizzan sin värld. Väl flyga som örnar hans frukostvanor.

När det gäller mat är det lätt att bli poetisk. Inte minst när det rör sig om en läcker frukost bestående av en slice micrad kebabpizza som blivit över från kvällen före.

Ack, sköna dekadens.

Julmässa på Skäftekärr

Förra helgen var jag inbjuden att invigningstala och under högtidliga former hålla i öppningen av julmässan på Skäftekärr på norra Öland. Ett ärofullt uppdrag.

Det är inte varje dag som man får tillfälle att klippa ett rött band, ackompanjerad av applåder och fotoblixtar. Visserligen är filmbranschen ytterligt glamourös, med champagne och röda mattor mest varje dag, men ändå. Jag blev glad och stolt över detta uppdrag.

Förväntansfull inför invigningen.

Min tal var kort och koncist. Och kanske en smula ovanligt, jag har ibland svårt att stå emot tokiga infall. Min hjärna har en förmåga att vilja avvika från normen i sociala sammanhang. Det kanske är en mild version av tourettes syndrom. Vi är alla hänvisade till att tvingas stå ut med oss själva. Jag lyckades i alla fall hålla talet utan att kvadda allt för mycket.

*Högtidligt tal*

Nå i alla fall! Mässan gick väldigt bra. Förutom att invigningstala så visade jag också delar ur min senaste film och pratade med förbipasserande. Det var mysigt och fint. Mässans olika dofter av mat och glögg blandades med ljudet av konsthantverkande konsthantverkare och gedigen folkmusik. Ett besök rekomenderas nästa år!

Mysigt folkliv: matdoft bland stånd och julskinkor.

Högklassig folkmusik.

Okej, tills vi ses nästa gång: ha det så bra på alla sätt hörni!

Premiärlejon

Min film Järnålder hade sin första visning för publik i helgen. Stor lycka! Änglar som blåser i tamburer och tapeter! Visningen var en succé!

Det trivsamma sällskapet som samlats på Skedemosse museum för att se på filmen var inbjudna gäster, och alla hade någon slags anknytning till projektet. Leynard Larsen och Alice Timander var några av dem som syntes i vimlet. I enlighet med god premiärtradition hade vi dukat upp lite mysig mingelmat och dryck. Filmen blev väl emottagen och många gav mig blommor och andra gåvor. Ville hade ritat en bild med en viking. Underbart!

Filmen är en historisk dokumentärfilm om järnåldern på Öland. Det var en rätt tuff tid, man slogs med svärd, offrade och drack öl. Ungefär som vikingarna, fast fem hundra år tidigare. Coolt. Jag är mycket nöjd med filmen, det är inget att hymla med. Jag har också haft synnerligen kompetenta medarbetare i projektet.

Nu i helgen är det julmässa i Skäftekärr på norra Öland. Jag kommer att finnas på plats och dels invigningstala, dels prata om filmen och dess tillkomst. Ett eller annat filmklipp kommer också att visas. Det finns några dramascener med i filmen, de är delvis inspelade i Skäftekärr. Det kommer att bli kul, vi kanske ses där?

Jaktexpedition

Ibland behöver man komma bort från storstadens jäkt och hets. En välgörande jaktexpedition är då på sin plats. Det är en sann lyx i tillvaron.

Tidig morgon, krispigt gryningsljus. Hundarna är ivriga och rastlösa. De vet vad som väntar. Sömndruckna människor gnuggar sig i ögonen. Bössan under armen. Det finns tre saker som man absolut inte får glömma att ha med sig i fickorna: kniv, patroner och några ark toalettpapper. Man går igenom dagens stundande jakt på gårdsplanen; diskuterar väder, vind och andra faktorer som avgör hur jakten ska utformas.

Det var en lyckosam jakt den dagen. Vi fällde några ståtliga villebråd. Framåt eftermiddagen var vi hungriga och trötta och begav oss hemåt. Efter jakten bjöds det på kroppkakor och renat. Ack vilken lycka! Den ansträngande jakten och kroppkakornas massiva mättnad gjorde att jägarna och hundarna sedan stupade på golvet i köket, utmattade och oförmögna att resa sig på en god stund.

En trevlig bieffekt av jakten är att man får äta synnerligen god och ekologisk mat. Viltkött är ur snart sagt alla perspektiv det allra bästa köttet att äta. Om det dessutom i gommen beledsagas av kantareller, grädde, kokt potatis och rött vin, då är saligheten nära.

Jag kan inte annat än avsluta med en enkel uppmaning: Till en köttbit med ordentlig smak finns bara en sak att dricka: franskt strävt vin, gärna från Bordeaux. Det är en underbar kombination av smaker, och det finns dylika viner som är anständiga utan att kosta skjortan. Glöm boxvinerna för en stund är ni snälla. Nej, jag är inte vinsnobb.

God jaktlycka önskar jag eder!

Pitstop Gislaved

Vi motormän är äventyrslystna. Vägen kallar oss, och vi svarar – oförväget och utan tvekan. I bakhuvudet finns en perverst lockande och samtidigt oroande tanke att råka ut för strapatser.

Paddan skulle ut på långresa, en trip till Öland i affärssammanhang. Familj och packning stuvades in i det närmast oändliga bagageutrymmet. Efter några mil på de natursköna vägarna så visade temperaturmätaren att motorn var farligt nära kokpunkten. Oväntat.


Vi satte på full värme i kupén för att avleda temperaturen från motorn. Det var mysigt en liten stund. Det är en skön värme i en gammal Citroën. Potent. Massiv. Men efter några minuter så började det liksom fukta i hattbrättet. Lika delar svett och hårvårdsprodukter pärlades på huden. Det var mindre angenämt. I Gislaved fick vi nog. Vi stannade och kavlade upp ärmarna.






Det var en fjäder som hade lossnat, som gjorde att kylarspjället inte släpper in någon härligt svalkande fartvind till kylaren. Praktiskt om man kör i polarkalla miljöer. Mindre praktiskt i oktober i södra Sverige. Anyway, ett mycket lätt fel att åtgärda, om man bara har en lämplig fjäder att montera. Det hade vi naturligtvis inte.


Jag insåg att en bit ståltråd skulle kunna fungera lika bra för att fixera spjället i öppet läge. Som den förutseende mekaniker jag är, hade jag stannat bilen precis bredvid en butik med det lovande namnet Autoexperten. Man vet ju inte vilka delar eller verktyg man kan behöva vid en lagning. Jag släntrade in i butiken och efterfrågade en fjäder eller möjligtvis en rulle ståltråd. Då inträffade det som egentligen är det allra mest minnesvärda från detta tillfälle: försäljarmannen på Autoexperten skakade på huvudet. Han hade varken fjädrar eller ståltråd i sitt sortiment. Meh!? En biltillbehörsbutik som inte ens har ståltråd? Jag var förbluffad intill möjlighetens gräns.





Tvärs över gatan låg en ICA-butik. De hade ståltråd. Jag passade där också på att köpa hönökaka och räksallad för att blidka familjens hungerilska. Vilken utmärkt butik! Personalen var trevlig och tillmötesgående.


Efter tio minuter var vi åter på väg. Paddan rullade mjukt och skönt. Som ett asfaltens slagskepp av plåt och glas. Vi passade på att stanna till vid den mäktiga Ölandsbrons fot och ta några bilder i den härliga kulingen. Det var en perfekt färd.





Tack för uppmärksamheten. Kom ihåg att hålla minst en hand på ratten. Om ni inte styr med ena knät förstås.

Bökmässan

Det är härliga tider. Strålande tider. Tillåt mig delge er en ögonblicksbild från den heliga bokmässan som ägde rum i Göteborg för några veckor sedan.

Stora skaror av tillresta bibliotekarier och skolpersonal och allmänt kulturellt intresserade flockas på mässan. De knuffas och trängs och andas vitlöksdoft från i går kväll, då de var ute på avenyn och åt mat som visserligen var några hundra kronor för dyr men som ändå var sååå god.

Det är alltså jävligt trångt och varmt på mässan, och allt syre är slut sedan länge. "Oxygen, I need oxygen" viskade jag för mig själv och låtsades att jag var en robot från yttre rymden.

Man ser kändisar. Fredrik Lindström, Kapten Stofil, Leynard Larsen och Björn Ranelid var några de stackars satar som tvingades figurera i montrarna. Och naturligtvis Jan Guillou många gånger om. Kändisarna var överallt. Samtidigt och hela tiden. Som en tonårig sexualdebut.

Anki var på bokmässan. Hon var intresserad av nobelpristagaren Emanuelle Saint-Saëns, som var på plats och signerade sin nya bok. Men kön till signeringen var så enormt lång, så Anki struntade i att köpa boken. Hon köpte däremot en rolig nyckelring med en bild på en seriefigur.

Okej, hörni. Vi ses där ute på prärien framöver.

Verkligheten besvärar

Tiden är inte min bundsförvant dessa dagar. Mina ständiga följeslagare heter "Tidspress", "Deadline" och "På resande fot".

Jag tvingas kapitulera en smula. Om mindre än en månad ska min senaste film ha premiär. Dagarna är fyllda av arbete och resor hit och dit. Hur lustfyllt och stimulerande det än är att skriva blogginlägg, så finns inte riktigt tiden nu.

Likt en australiensisk bumerang kommer jag tillbaka senare. Tills dess hoppas jag att du har det riktigt jävla bra.

Ny outfit

Inför höstens stundande jaktsäsong kände jag att jag behövde en ny outfit, som det heter. Sagt och gjort, jag har nu förnyat min jaktgarderob väsentligt.

Såhär blev det. Om man skulle råka bli inbjuden på någon kunglig jakt, eller hamna i något annat adligt jaktsammanhang, så gäller det att se lite prydlig ut. Det duger inte att såsa omkring i gamla slitna trasor hur som helst.

Ja, det var väl allt för idag. Jag tänkte mig nu drälla ner till bökmässan och kolla in alla sköna prylar som finns där. Där doftar det troligtvis högkultur, social medvetenhet och så finns där fina böcker med riktiga bokstäver och allt. Kanske jag kan använda mina nya jaktkläder även där?

Hasta la vista, Bombay.

Trip till Stockholm

Jag har varit på en liten businesstrip till Stockholm. Vissa reflektioner som jag gjorde under resan kan jag inte låta bli att undanhålla min kära läsekrets.

Det började storartat. Jag reste med x2000 (kanske årtusendets töntigaste namn på ett tåg?) och strax bredvid mig i kupén satt en dam och talade i mobiltelefon. Hon var upprörd. Det var ett av de mest underhållande affärssamtal som jag någonsin hört.

Damen pratade om sina upprörda känslor och man försod att det var delikata spörsmål som avhandlades: "När jag pratade med Susanne så var hon väldigt så där att det får du ta med Kerstin." och "Det var inte den direkta anledningen att jag grät en och en halv timme på parkeringen igår. Problemet är det informella ledarskapet inom koncernen." Jag var hänförd.

Stockholm kan skryta med något totalt outstanding: Den sämsta thai-restaurant som jag någonsin ätit på. Det är sant. På drottninggatan, strax bredvid kulturhuset finns denna sylta, som erbjuder både thai- och sushibuffé. Hungrig och irriterad som jag var, så gled jag in på detta ställe och tänkte mig att äta lunch. Det var eländigt. Riset var överkokt och utan salt. Sushibuffén bestod av smaklösa bitar med slemmig konsistens. Och så vidare. I alla detaljer var samtliga rätter nonchalant anrättade. Jag lyckades inte ens äta upp maten som jag lagt på tallriken. Jag önskar att jag kunde ge ett utlåtande om kundbemötandet från personalen, men eftersom de överhuvud taget inte bemötte mig som kund, så är det svårt.... En första klassens turistfälla med usel mat och obefintlig servie. Jag lämnade stället med en känsla av fysiskt illamående, i mungriporna rann jolmigt fett från friterad kyckling. Jag är både imponerad och fascinerad över den låga nivån! Bravo!

Jag ska inte uppehålla mig mer vid denna sorgliga restaurant. Stockholm var för övrigt bedårande och vackert i den tidiga hösten. Jag ramlade över en rolig skylt utanför en helt annan restaurant:

Resan med SJ till och från Stockholm gick för övrigt helt smärtfritt och enligt tidtabell. Undrens tid är inte förbi! Nu är jag hemma igen, det är skönt. Här finns ypperliga thai- och sushirestauranter.