Pitstop Gislaved

Vi motormän är äventyrslystna. Vägen kallar oss, och vi svarar – oförväget och utan tvekan. I bakhuvudet finns en perverst lockande och samtidigt oroande tanke att råka ut för strapatser.

Paddan skulle ut på långresa, en trip till Öland i affärssammanhang. Familj och packning stuvades in i det närmast oändliga bagageutrymmet. Efter några mil på de natursköna vägarna så visade temperaturmätaren att motorn var farligt nära kokpunkten. Oväntat.


Vi satte på full värme i kupén för att avleda temperaturen från motorn. Det var mysigt en liten stund. Det är en skön värme i en gammal Citroën. Potent. Massiv. Men efter några minuter så började det liksom fukta i hattbrättet. Lika delar svett och hårvårdsprodukter pärlades på huden. Det var mindre angenämt. I Gislaved fick vi nog. Vi stannade och kavlade upp ärmarna.






Det var en fjäder som hade lossnat, som gjorde att kylarspjället inte släpper in någon härligt svalkande fartvind till kylaren. Praktiskt om man kör i polarkalla miljöer. Mindre praktiskt i oktober i södra Sverige. Anyway, ett mycket lätt fel att åtgärda, om man bara har en lämplig fjäder att montera. Det hade vi naturligtvis inte.


Jag insåg att en bit ståltråd skulle kunna fungera lika bra för att fixera spjället i öppet läge. Som den förutseende mekaniker jag är, hade jag stannat bilen precis bredvid en butik med det lovande namnet Autoexperten. Man vet ju inte vilka delar eller verktyg man kan behöva vid en lagning. Jag släntrade in i butiken och efterfrågade en fjäder eller möjligtvis en rulle ståltråd. Då inträffade det som egentligen är det allra mest minnesvärda från detta tillfälle: försäljarmannen på Autoexperten skakade på huvudet. Han hade varken fjädrar eller ståltråd i sitt sortiment. Meh!? En biltillbehörsbutik som inte ens har ståltråd? Jag var förbluffad intill möjlighetens gräns.





Tvärs över gatan låg en ICA-butik. De hade ståltråd. Jag passade där också på att köpa hönökaka och räksallad för att blidka familjens hungerilska. Vilken utmärkt butik! Personalen var trevlig och tillmötesgående.


Efter tio minuter var vi åter på väg. Paddan rullade mjukt och skönt. Som ett asfaltens slagskepp av plåt och glas. Vi passade på att stanna till vid den mäktiga Ölandsbrons fot och ta några bilder i den härliga kulingen. Det var en perfekt färd.





Tack för uppmärksamheten. Kom ihåg att hålla minst en hand på ratten. Om ni inte styr med ena knät förstås.