måndag 29 november 2010

Heliga julmust


Det finns vissa konstanta fenomen i universum. Ljusets hastighet, gravitationens krafter, och naturligtvis– julmustens självklara plats i den svenska jultraditionen.


Hallelujah! Julmustens tid är åter här. Det är inte bara en god och friskt stärkande dryck, utan är dessutom grundingrediensen i den så kallade julgröggen:

6 cl gin
stark senap
kanel
Kardemumma
Julmust


Servera i martiniglas och garnera med en bit revbenspjäll. Civiliserat. Dadaistiskt. Berusande. Glöm glöggen, satsa på grögg i jul!




lördag 27 november 2010

Rakvatten från helvetet


Rakning kan vara en ren tortyr. Slöa rakblad och känslig hud är en förödande kombination. Då är ett riktigt bra rakvatten en hjälpare i nöden.


Jag rakade mig i måndags. Huden sved som av eld efteråt. Små röda prickar prydde halsen. Då inträffade det otänkbara: mitt underbara rakvatten var slut. Helt totalt slut. Inte ens en droppe gick att skaka ur flaskan. Jag var tvungen att ta till en nödåtgärd: den gamla flaskan med kroatiskt rakvatten.


Kroatiens motsvarighet till Aqua Vera. Fast sju resor jävligare.

Förra hösten var jag och frugan i Kroatien på en underbar solsemester. Jag köpte där en flaska inhemskt rakvatten av märket Ralon, mest för att jag tyckte att flaskan var cool. Den kostade dessutom under tio spänn. Som hittat. Rakvattenflaskan har sedan dess legat oöppnad i necessären. Tills nu.


Rakvattnet Ralon är det jävligaste man kan tänka sig. Doften påminner om både kemisk industri och förtunning. Med en anstrykning av skumbanan och terpentin. Den är dessutom lite kladdig när man applicerar den. Jag kan inte direkt påstå att jag kände mig skön i huden heller. Däremot fick jag efter några minuter huvudvärk av stanken. Det stack i ögonen och jag blev yr. Därefter infann sig vissa koncentrationssvårigheter.


Biverkningar av Ralon. Irritation på slemhinnor och hjärna.

Nu har jag köpt en flaska avv mitt vanliga rakvatten igen. Det ska bli en fröjd att raka sig igen.

måndag 22 november 2010

Ny UFO-ansvarig

Intressant, oväntat och spännande:





Man slutar aldrig att häpnas över allt man inte vet. Jag hittade det här på en blogg på dn.se. Jisses vad coolt!



lördag 20 november 2010

Förförisk thaibuffé

Jag har hittat en riktigt bra thaibuffé. Den är faktiskt så pass bra att jag gärna vill rekomendera den för er, kära läsekrets: Restaurant Thai Silk i Kalmar.



Jag erkänner – jag är en sucker på att äta thaibuffé emellanåt. Ni vet, man blandar på samma tallrik kycklinggryta med röd curry, vårrullar och friterade räkor i en slags ohelig treenighet. Och det kan vara himmelskt gott emellanåt. Om restaurangen är bra, vill säga.




En riktigt smarrig lunchbuffé avåts häromdagen på Restaurant Thai Silk i Kalmar. Låt mig ge några exempel på vissa avgörande detaljer som tilltalar:

*Maten var både fräsch, oflottig och smakrik. De friterade kycklingbitarna var helt outstanding i frasighet. De hade en stor arom och riktigt mustig smak. Grytorna var välkryddade med fina råvaror. Riset var färskt och varmt och så gott som bara gott ris kan vara. Et cetera. I alla detaljer var maten omsorgsfullt tillagad.

*När man sitter i restaurangen ser man rakt in i köket, där är det rent och städat. Avsaknaden av den klassiska restaurangsvängdörren är underbar. Det ger en känsla av man faktiskt är stolt över att visa upp matlagningen.

*Personalen är trevlig och påpasslig. Samt proper och korrekt. Inte illa.

*Lokalen är dessutom ren och fräsch, inklusive toaletterna.





Sammanfattningsvis: Vi snackar naturligtvis inte om något finlir eller extra vagant gourmetkäk. Men som lunchbuffé är det toppeli-toppen. Jag rekomenderar ett besök på detta ställe. Maten, lokalen och servicen är fin-fin!

Arg lapp

Jag satt härom dagen i ett fikarum i en föreningslokal. En arg lapp på väggen fångade min uppmärksamhet.






Man börjar ju fundera kring bakgrunden till denna arga lapps uppsättande. Jag såg i alla fall ingen tv liggande utanför, så det hela gällde antagligen något gammalt groll. Jag hoppas att Roy och Trond inte är ovänner längre i alla fall.




Vi ses senare, hörni.

torsdag 18 november 2010

Lasternas summa

Hur man än vänder sig, så är rumpan bak. Så sade alltid mormor när hon satt i köket och drack kaffe på bit. Hon hade faktiskt mer rätt än hon kunde ana.


Bakgrunden är följande: för sex år sedan slutade jag snusa och röka. Jag var en storsnusare med ett snitt på en dryg dosa lössnus om dagen. Rökningen var begränsad till cigarrer på festliga tillfällen, och kanske enstaka cigaretter däremellan. Jag hade inte en tanke på att sluta, tills jag en dag som en blixt från klar himmel insåg att jag var klar med tobak.

Ungdomens glada, oskyldiga lekar: tobak.

Den första abstinensen var svår. Ytterligt svår. Jag hade en akut period som varade i två månader, där varje minut var en kamp mot nikotinet. Sedan lättade det faktiskt avsevärt. Kvar fanns bara en stark känsla av att det vore underbart gott och trevligt att trycka in en prilla under läppen. Ungefär som man kan bli extremt sugen på en kanelbulle när man går förbi ett bageri och känner doften av nybakat.


Nu står jag inför det faktum att kroppen och sinnet på något underligt vis kräver stimulans från något annat än nikotin. Mitt sug efter god mat och dryck har ökat enormt sedan jag slutade med tobak. Och det är naturligtvis förödande för midjemåttet. Men på något sätt måste det där envetna suget efter något stillas. Kroppens belöningssystem skriker efter något att roa sig med.

Istället för nikotin: rotmos med fläsklägg. Och öl därtill, naturligtvis.

Min slutsats är att det ligger mycket i att lasternas summa är konstant. Det man förlorar på karusellen får man ta igen på gungorna, som mormor brukade säga.



Epilog
Jag läser på dn.se om att gårdsförsäljning av alkohol kan komma att tillåtas. Det är glädjande och har ju vissa uppenbara fördelar, även om jag envetet hävdar att Systembolaget fortfarande är världens bästa alkoholbutik.

tisdag 16 november 2010

Busstankar

Tidigare idag satt jag på bussen och funderade. Jag kom in i ett slags märkvärdigt modus, där sällsport bisarra tankar letade sig fram till mig. En helt oskyldig reklamskylt fick mig att nästan tappa kontakten med omgivningen för en stund.


Reklamskylten skymtade förbi då bussen passerade ett köpcenter. Det stod "Indisk mat och fika". Inte så uppseendeväckande egentligen, jag hajade mest till lite inför konceptet indisk fika, och tänkte att det kanske är en kul grej som jag skulle kunna skriva om på bloggen, men mer än så var det inte. Då, som från ingenstans kom en överväldigande känsla till mig. Det var som en tsunami av insikt som sköljde över mig, om vilken otrolig kedja av händelser som ständigt flödar i vår tillvaro, utan att vi reflekterar över det. Låt mig förklara.


Ungefär 150 miljoner kilometer bort från oss finns solen. Där startar hela den här egendomliga kedjan av händelser. Solen håller hela tiden på med sin goa fusion och alstrar en enorm mängd värme och ljus, som strålar ut i rymden. En liten liten del av detta ljus träffar planeten jorden, och lyser upp dagen för människorna. I just det här fallet så strålade ljuset från solen ner över en reklamskylt där det stod "Indisk mat och fika". Några av dessa ljusstrålar studsade från skylten och in i mitt öga, där jag satt på bussen. Och i mitt öga omvandlas ljuset till någon slag neuro-elektrisk signal som glider in i min hjärna, och jag börjar tänka och reflekterar över dessa nya inputs som min hjärna fått. Jag tänker då att "det där var ju en kul skylt". Jag är förbluffad. Från ljuset som lämnar solen, via en reklamskylt och rakt in i min hjärna.

Men det hela stannar inte där. För nu sitter jag och funderar på detta och formulerar en text kring ämnet, som på elektroniska internetbanor letat sig fram till din datorskärm. Just i detta nu så glider det in i din hjärna och skapar nya tankar hos dig. Bara för att lite ljus studsade från den där skylten och in i mitt öga! Satan vilken komplex situation det här är hörni. Och vilka eventuella följdeffekter det får hos er som läser detta, kan jag inte ens ana mig till. Jag hoppas att ni tar tillfället i akt och gör något konstruktivt av det här nu!



Nej, jag har inte rökt något konstigt idag. Tack för uppmärksamheten!

måndag 15 november 2010

Närande frukost

Väl formar den starke med kebabpizzan sin värld. Väl flyga som örnar hans frukostvanor.




När det gäller mat är det lätt att bli poetisk. Inte minst när det rör sig om en läcker frukost bestående av en slice micrad kebabpizza som blivit över från kvällen före.

Ack, sköna dekadens.

lördag 13 november 2010

Julmässa på Skäftekärr

Förra helgen var jag inbjuden att invigningstala och under högtidliga former hålla i öppningen av julmässan på Skäftekärr på norra Öland. Ett ärofullt uppdrag.


Det är inte varje dag som man får tillfälle att klippa ett rött band, ackompanjerad av applåder och fotoblixtar. Visserligen är filmbranschen ytterligt glamourös, med champagne och röda mattor mest varje dag, men ändå. Jag blev glad och stolt över detta uppdrag.

Förväntansfull inför invigningen.


Min tal var kort och koncist. Och kanske en smula ovanligt, jag har ibland svårt att stå emot tokiga infall. Min hjärna har en förmåga att vilja avvika från normen i sociala sammanhang. Det kanske är en mild version av tourettes syndrom. Vi är alla hänvisade till att tvingas stå ut med oss själva. Jag lyckades i alla fall hålla talet utan att kvadda allt för mycket.

*Högtidligt tal*


Nå i alla fall! Mässan gick väldigt bra. Förutom att invigningstala så visade jag också delar ur
min senaste film och pratade med förbipasserande. Det var mysigt och fint. Mässans olika dofter av mat och glögg blandades med ljudet av konsthantverkande konsthantverkare och gedigen folkmusik. Ett besök rekomenderas nästa år!

Mysigt folkliv: matdoft bland stånd och julskinkor.


Högklassig folkmusik.


Okej, tills vi ses nästa gång: ha det så bra på alla sätt hörni!

onsdag 3 november 2010

Premiärlejon

Min film Järnålder hade sin första visning för publik i helgen. Stor lycka! Änglar som blåser i tamburer och tapeter! Visningen var en succé!





Det trivsamma sällskapet som samlats på Skedemosse museum för att se på filmen var inbjudna gäster, och alla hade någon slags anknytning till projektet. Leynard Larsen och Alice Timander var några av dem som syntes i vimlet. I enlighet med god premiärtradition hade vi dukat upp lite mysig mingelmat och dryck. Filmen blev väl emottagen och många gav mig blommor och andra gåvor. Ville hade ritat en bild med en viking. Underbart!




Filmen är en historisk dokumentärfilm om järnåldern på Öland. Det var en rätt tuff tid, man slogs med svärd, offrade och drack öl. Ungefär som vikingarna, fast fem hundra år tidigare. Coolt. Jag är mycket nöjd med filmen, det är inget att hymla med. Jag har också haft synnerligen kompetenta medarbetare i projektet.



Nu i helgen är det julmässa i Skäftekärr på norra Öland. Jag kommer att finnas på plats och dels invigningstala, dels prata om filmen och dess tillkomst. Ett eller annat filmklipp kommer också att visas. Det finns några dramascener med i filmen, de är delvis inspelade i Skäftekärr. Det kommer att bli kul, vi kanske ses där?