Julöl och annat öl

En av få fördelar med jul är att det tillverkas härligt fylligt, skummande julöl på bryggerierna. Och det är inte bara till julmat som smakar med julöl. Låt mig återigen kåsera lite kring öl. En av livets viktigaste frågor.

Dagens ros går till Jämtlands julöl, som råkar vara mitt favoritjulöl. Det är fastslaget i en blindprovning som jag och några likaledes ölintresserade arrangerade förra julen. Det gläder mig på flera sätt att just Jämtland vann. För det första därför att Jämtlands bryggeri i sitt ordinarie sortiment har flera öl som är mina personliga favoriter. Postiljon är till exempel svårslagen. Jag inser nu att föregående mening kräver att man behärskar viss kunskap om Jämtlands bryggeris utbud, vilket så klart inte är helt självklart. Å andra sidan har både rubrik och ingress på det här inlägget för länge sedan skrämt bort alla normala människor, och kvar är bara ni ölnördar. Tack.

Okej, så Jämtlands julöl är en favorit. Förvisso finns ett enormt utbud av julöl, och det är näst intill omöjligt att bilda sig en egen uppfattning i frågan. Sålunda konsulteras inte sällan recensenter i tidningar. Det är då glädjande att Jämtlands julöl får maxbetyg på gp.se.

Nu till dagens ris: Carlsberg. Jag förvånas själv över den närmast bottenlösa nivån på Carlsbergs öl. Jag vill berätta en kort men talande historia:

Jag är jazzmusikant och spelar i ett storband. Vid två tillfällen i höst har vårt band spelat på olika baler. Den gemensamma nämnaren för dessa gig är att arrangörerna försett oss frikostigt med mat och Carlsbergs mellanöl. Maten var god. Ölet var däremot riktigt äckligt. Men det var ju ändå gratis, och av ren snålhet hällde jag girigt i mig några burkar.

Resultatet är häpnadsväckande. Båda gångerna har jag fått halsbränna och mått illa. En känsla av spya svävar i halsen. Jag vill här passa på att direkt förekomma lustigkurrar i läsekretsen och påpeka att det inte hade med mängden öl att göra. Det var en mycket måttlig konsumtion. Men ändå – jag mådde illa. Spyfärdig på riktigt. Ska det vara så, Carlsberg?

Jag överlåter till er att bli er egen lyckas smed, och hitta ett julöl som faller er i smaken. Men glöm Carlsberg. Probably the best beer in the world.

Att hantera julens fröjder

Sådär, då var det dags igen. Julstress och ångest. Det är inget kärt återseende. Men banne mig om jag inte hittat ljuset i tunneln. Ibland behöver man byta perspektiv.

Jag har i enlighet med min neurotiska natur haft allt mer svårt att upprätthålla ett glatt sinnelag när det vanskas julhelg. Jag har tidigare skrivit om detta. Så vad göra? Jag är en handlingens man och har inte för vana att lägga mig platt på rygg inför problem. Fan vad skrytigt det där blev. Ja ja, skit samma. I alla fall. Jag har gjort en upptäckt. Eller ska vi säga att jag har hittat ett nytt sätt att betrakta det hela. En insikt: Julen är ingen högtid – det är en årstid. Enkelt, men befriande.

Hoppas ni hänger med. Om man tänker på julen som en årstid så blir det så mycket enklare. Inte för att jag på något sätt kommer att bli mer aktiv i julefirandet, jag köper inga julklappar och röstar inte på årets lucia, osv. Däremot inordnar jag mig nu i tanken att man lever i detta virvarr av tomtar och julmust ett tag nu. Själva julhelgen blir då bara en mindre del i sammanhanget. En avdramatisering har skett. Halleluja!

Jag är för övrigt inte speciellt aktiv på bloggen nu. Är pappaledig, se. Det tar tid. Vardagen är full av små och stora bestyr. Det är trevligt.

Skål på er! God jul!

Tänkvärt om alkoholfritt

Här måste jag redan i ingressen be att få refera till mitt tidigare blogginlägg om alkoholfri sprit. En av mina bröder kom nämligen på en smart grej, som jag tänkte slänga in här lite kort som ett slags fortsättning på ämnet.

Min bror påpekade att det kanske inte borde handla om att tillverka alkoholfria drycker som smakar anständigt, utan att man borde ta fram ett läkemedel som blockerar kroppens upptagning av alkohol. Det är en förtjusande tanke! En tablett som när den sväljes hindrar kroppen från alkoholupptagning. Man kissar ut alkoholen istället. Det skulle vara en kioskvältare utan motstycke i historien! Jag är gärna med och genomför kliniska tester!

Tack för vänligheten. Skål.

Alkoholfritt

Jag tycker om att dricka goda drycker – öl, vin och sprit förgyller tillvaron. Förvisso är jag också den förste att påpeka att alkoholen i lagom mängd har en positiv effekt på sinnet. Men det är också problematiskt på flera sätt. Om man dricker för mycket blir man så satans full.

Jag har länge fantiserat om alkoholfri alkohol. Med andra ord att dricka alkohol utan att bli berusad. Tänk så smidigt och fint att kunna dricka några goda gin och tonic och sedan köra bil utan att äventyra trafiksäkerheten. Smaken av gin och tonic är ju verkligen god. Lite bitter och friskt samtidigt. Jag vill här framhålla att jag på intet sätt missionerar för avhållsamhet och nykterhet i stort. Jag tycker bara att det vore grymt praktiskt med alkoholfri alkohol då och då.

Alkoholfritt öl av anständig smak finns att tillgå. Det smakar dock inte riktigt som vanligt öl, men ändå helt okej. Min personliga favorit är Clausthaler. De alkoholfria viner som jag druckit har varit vidriga. Alltså odrickbara. Synd.

Men nu läser jag om något nytt– alkoholfri snaps! Det uppfyller kanske mina våta drömmar om alkoholdryckernas förnämliga smak men utan snurret i kupan? Jag får nog ta och göra en provsmakning och bilda mig en uppfattning i frågan snarast. Det blir spännande. Jag återkommer.

Skål hörni.

Nu närmar sig fan julen. Igen.

Jaha, då var det åter dags. Morgontidningen har flera sidor med annonser om julbord. Det är illavarslande.

TIllhör ni, liksom jag, den skara människor som obevekligen stressas av julen? Under december månad skyndar man sig för att hinna med allt innan jul, så att man kan koppla av under julhelgen. Och vad händer? När man väl blir ledig och bara ska njuta och ta det lugnt, så skjuter ångestnivån i höjden. Trist.

Jag är inte på något sätt fanatisk när det gäller att fira jul. Det är förvisso trevligt med all mat och dryck. Så lite ansträngningar görs där, med att lägga in egen sill och så. Men det är på intet sätt en hysteri, och kan inte förklara min ångest. Jag tror att det ligger i att julen ska vara så mysig och fin och skön och romantisk, och att det i sig skapar en ångest.

Så, åter till min morgontidning. Sida upp och sida ner ser man reklam för olika julbord. Vissa med exotiska teman. Frågan är om man ska välja julbord med Elvis, fotboll eller herrgårdsmys? Bara att läsa alla dessa annonser ger mig lite ångest. Ska det vara så?

Jag har sagt upp prenumerationen på tidningen nu. Det känns fint. Ångesten är under kontroll igen. Något sånär.

Det godaste ölet

Dåså. Nu är det klargjort vilket som är det godaste ölet. Skönt att ha det överstökat.

Vi snackar alltså om "ljus lager med medelstor beska" – det mest druckna och samtidigt det mest bespottade ölet. I enlighet med min insnöande natur, så har jag under årens lopp provat väldigt många olika ölsorter. Jag drar mig till minnes att jag också skrivit en del i ämnet här på bloggen. Men nu har jag kommit fram till att det godaste ölet är Åbro Bryggmästarens. Eller snarare – jag tycker att det är det godaste ölet. Det är såklart en väsentlig skillnad.

Nu är en förklaring på sin plats. Jag har under senare år utarbetat en metod för att arbeta mig fram till vilket öl som smakar godast, genom ett slags battle-förfarande. Det går ut på att vid samma tillfälle provsmaka flera sorters öl, och utse en vinnare. Vinnaren går sedan vidare till nästa battle, där nya ölsorter provas mot varandra. Spännande värre! Och resultatet av detta är entydigt. Åbro bryggmästarens är det godaste ölet. Genom test efter test har det varit den klarast lysande stjärnan på bryggarhimlen. Med en bra beska och angenäm fyllighet. Framför allt är det befriat från den inom genren ofta återkommande smaken av syrlig disktrasa. Heja Åbro!

Jag vill i sammanhanget också presentera det öl som visat sig vara minst välsmakande: Carlsberg export. Probably the best beer in the world, ni vet. Med en sur smak som påminner om spya. Jo, faktiskt. Man vet inte om det är på väg upp eller ner i strupen. Med en massiv marknadsföring kan man tydligen sälja vad som helst.

Skål, kosmonauter!

Se även

dn.se

Hårvård

En vän frågade mig häromdagen om vilka hårvårdsprodukter jag använder. – Jag är glad att du frågar, svarade jag. Därefter höll jag en längre föreläsning om hårvårdandets sköna konst, allt medan min vän mer och mer upenbart tappade intresset för det jag sade. Story of my life.

Nå, det hela är i sjävla verket mycket enkelt. Det rör sig om en cocktail av produkter: Brylcreme och D:Fi i proportionerna 1:2, cirka. Så, det var hela hemligheten. Hur tusan kunde jag prata om det i flera minuter den där gången...?

Nästa gång blir det vin, dans och naket. Missa inte det hörni.

Gubbfasoner

Jag blir alltmer en gubbe. Eller i alla fall alltmer gubbig. På gott och på ont. Mest på gott. Det enda som är negativt är att man kommer närmare döden.

Nå, i vilket fall. Vi lämnar döden därhän just nu. Jag vill härmed delge er en ögonblicksbild från häromdagen. Jag satt efter lunchen och läste Ölandsbladet i godan ro. En skvätt ljummen lättöl fanns kvar i flaskan. En kopp svart kaffe därtill. Jag läste förundrat om ett arv på 1,7 miljoner kronor från Amerika.

Jag vet inte exakt varför, men det kändes som om jag kunnat vara 77 år i det ögonblicket.

Öland – ingen ö

Förbluffande fakta tornar upp sig vid horisonten. Öland är tydligen ingen ö. I alla fall inte ur ett administrativt eu-perspektiv.

Jag höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen vid åsynen av följande text på dn.se. En ö är alltså ingen ö om det finns broförbindelse. Nej tacka vet jag det gamla uttrycket "Gotland är ett ö-land, och Öland är ett gott land". Typ.

För övrigt vill jag passa på att rekomendera ett besök på traktormuseet i Störlinge. Jag var där i fryntligt sällskap med svärfar och lät mig fascineras av de utställda föremålen. Mycket trevligt.

Okej, hörni. Vi ses när vi råkas!

Brasklapp och så

Jag har inte tid eller ork att skriva på min blogg just nu. Jag har dessutom en irriterande och återkommande värk i ena handen, orsakad av för mycket knapprande på tangentbordet.

Jag kommer snart tillbaka, frisk och med nya fascinerande rapporter rörande mat, vin, film och annat som gör livet värt att leva. Typ. Kanske lite motorkultur och kändissex också, bara för att boosta statistiken.

Aloha, compadres! (jag fick betyg 1 i spanska på gymnasiet)

Texas BBQ

Härom nyssens bevistade jag en grillmiddag med Texas-tema. Det var rasande trevligt. Vi höll nera alla republikanska tendenser och såg istället till att prata låtsasamerikanska och flamsa.

Det finns tre synonyma ord som användes under kvällen: Revbensspjäll, ribs och revbenssträck. Det verkar finnas en strikt skiljelinje mellan två falanger, som strider om huruvida man bör förkoka köttet eller inte. Sak samma, det var i alla fall helt makalöst gott. De hade grillats till fulländning på ett föredömligt smakfullt vis. Som vanligt när jag ska beskriva mat så börjar jag använda ett överdådigt språk med en massa invecklade ord. Det betyder säkert något. Kanske finns det ett psykologkiskt samband mellan detta fenomen, och mitt omfångsrika midjemått?

I vilket fall! Det grillades och åts och dracks. Särdeles trevligt var det. Efterrätten bestod av klassikern cherry pie, alltså körsbärspaj. Det var gott, för det var inte så sött. Njut av bildernas förföriska kraft och insup den ikonografiska stämningen som skapades av alla hattar och boots och andra accesoirer.

Aftonen avslutades med banjospel och sång. Kan det bli bättre? Nej.

See ya!

Högteknologiska husmorsknep

Jag gillar att handla på second hand. Det är inte klokt vilka fynd man kan göra! Men är det verkligen så enkelt?

– Nej, naturligtvis inte.

Låt oss backa tillbaka ett par år. Jag var på resa i utlandet och hamnade i en sympatisk second hand-butik i en av Europas större städer. En särdeles tjusig tredelad kostym lockade mig till köp. Den satt som en dröm och priset var helt rätt så jag slog till. Så långt var allt frid och fröjd.

När jag kom hem och börja använda kostymen, så upptäckte jag snart ett besvärande faktum; kavajen luktade svett. Alltså inte allmänt ofräsch och gammalt, utan riktigt ordentligt inpyrd armsvettslukt. Det påminner om spiskummin. Jag blev självklart mycket nedslagen av detta. Kostymen var ju i sig annars snygg och minimalt sliten.

Nå! Vad göra åt saken? Som den handlingens man jag är, gav jag mig i kast med att få bort lukten. De första, och kanske mest uppenbara, var att kemtvätta kostymen. Det hjälpte inte ett dugg. Damen på kemtvätten var dessutom en jävla otrevlig kärring som tyckte att jag var dum i huvudet som trodde att kemtvätt skulle ta bort svettlukt. 300 spänn senare gick jag hem med min rena, men stinkande kavaj.

Jag gick vidare till steg två: söka hjälp på google. Det visade sig att två knep verkade återkomma på flera sidor:

1. Att låta kavajen hänga i en hemgjord ångtvätt i duschen.

2. Att ställa en skål med ättika i den garderob vari man förvarar kostymen.

Jag kan sammanfatta dessa två knep med orden "totalt verkningslösa".

Jag begav mig därefter till en fackhandel för kemprodukter. Där blev jag rekomenderad en spray med namnet Yocoair, som tar bort lukt. En spray? Underbart! Jag är mycket svag för alla typer av spray, de har liksom en extra kraft att tjusa mig. Ett av mina kategoriska imperativ har alltid varit: "Allt borde finnas som spray. Allt!" Sug på den tanken en stund hörni...

Dåså! Jag inhandlade alltså denna högteknologiska spray, och fylld av förväntan och nyfikenhet begav jag mig sedan hem och provade produkten. Och dra mig baklänges på en liten kärra vad bra det funkade! Jag blev fullkomligt överumplad av sprayens goda effekt! Inte ett uns av den äckliga doften återstod efter en rejäl genomkörare med sprayen. Magiskt! Sålunda: hoppa över tramsiga gamla husmorsknep och gå direkt på sprayen! Så lyder min visdom. Låt nu denna sedelärande historia vägleda er genom livet och bereda er glädje och hjälp

Halleluja brothers and sisters! Allt borde verkligen finnas som spray! Även denna blogg! Liksom Internet!

Ett gott dagsverke

Jag skickade en faktura till SVT idag. Sedan var det dags att ta kväll. Go känsla.

Det gäller min film Järnålder, som SVT kommer att visa framöver någon gång. Kul!

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra.

De vanliga misstänkta..?

Ibland hajar man till och stannar upp, full av häpnad. Världen slutar snurra för ett ögonblick och det tar någon sekund innan man är tillbaka i verkligheten. I det här fallet inträffade detta på ett högst oväntat sätt: i samband med bokföring.

Alltså, så här då. Jag satt och gick igenom de digra kvittohögarna som går under "representation". Man är ju ute och äter mat med filmstjärnor och kändisar mest hela dagarna, och då får man dra av kostnader för representation i sin lilla deklaration sedan. Fiffigt.

Jag hajade till när jag snabbt ögnade igenom kvittot nedan. Det rörde sig om två dagens fisk på en restaurang i Stockholm. Enligt kvittot blev vi betjänade av Keyser Söze! Ni filmnördar fattar direkt vidden av detta. Kolla här och häpna.

Jag är fortfarande förundrad över detta kvitto. Jag är väl antagligen alldeles för insnöad. Denna typ av fantasmagoriska bländverk imponerar på mig!

Okej, det var allt för idag dårå. Nästa gång blir det husmorsknep på NASA-nivå. Ni kommer att behöva ha tillgång miniräknare som kan hantera integraler för att kunna hänga med.

Sommarens glada lekar

Då var man tillbaka i "civilisationen". Sommarens glada lekar och oskyldiga upptåg finns endast kvar i minnet.

Och vilka minnen sedan! Vilken sommar! Vilka förnöjsamheter som man upplevt!

Snookerspel. Domaren var klädd i vita handskar och mössa från Lottakåren.

Sommarhygien. Skägget växer och kliar.

Picnic på södra Öland. Sol och frigående kossor. Jag såg också två tyska tanter som rökte braj utanför sin skabbiga husbil. Hippiekulturen lever tydligen fortfarande.

Framöver blir det grillrecept och läckra husmorstips! Missa inte det hörni!

Semester på filmkontoret

Jag har tagit en välbehövlig semester. Men misströsta icke, filmkontoret är öppet som vanligt.

Det finns en praktikant som sköter det löpande kontorsarbetet medan jag är borta.

Don't call us, we call you.

Sommarens inne-lista

Undrar du, liksom så många andra, hur trendvindarna blåser i sommar? Är du orolig inför sommarens sociala tillställningar, då du förväntas känna till "vad som gäller" just nu? Lugn. Min innelista hjälper dig.

Om du vill känna dig säker i trendjungeln, så kan du tryggt luta dig tillbaka med denna lilla förteckning över det hetaste av det hetaste i sommar. Skriv gärna ner den på en lapp och bär med dig överallt.

1. Jämtlands Postiljon

2. Uppstoppade vildsvin

3. Blocktvål

4. Kondomautomater

5. Snooker

Lycka till, alla ni därute!

Mer om och av Ricky Bruch

I förra veckan, i ett anfall av nostalgodromisk sentimentalitet satte jag på Ricky Bruch. På skivspelaren.

Ricky spelade in en påtagligt tafflig låt på EP, Mig fångar ingen brud. På B-sidan av denna EP finns den likaledes taffliga låten Baby do-do. Icke desto mindre rördes jag till tårar då jag härom dagen lyssnade på musiken och funderade över Rickys stormiga liv och karriär.

Sov gott, Ricky.

Länk: Mig fångar ingen brud på youtube.

Årets godaste gryta

Man skulle kunna kalla den chilligryta. Eller goulasch. Eller om det hade varit i tidningen Buffé; "mustig höstgryta". Skit samma. Den är god så in i helvete!

Följande ingredienser skär man till lite lagom bra och vräker ner i en gryta tillsammans med en smörklick:

0,5 kg Högrev
200 gr rökt sidfläsk
En chillifrukt
Fem stora vitlöksklyftor
En liten bit rotselleri
Fyra lökar
En matsked vinäger
Två morötter
En matsked spiskummin
Två lagerblad
Tre skållade och skalade tomater (fråga någon vuxen hur man gör)
Två matskedar tomatpuré
Två matskedar starkt kaffe
Lagom med salt


Bryn alltihopa en stund och häll sedan på vatten så det täcker.




Låt sedan det hela koka koka koka koka koka koka och åter koka. Efter två timmar kan man äta grytan.Men efter tre timmar är den så god så den försätter dig i trance och skickar ut dig i omloppsbana i yttre rymden. Eller så här: när alla ingredienser har börjat lösas upp och endast svårligen går att identifiera så är grytan klar!


Två viktiga pekpinnar: Se till att hälla på en skvätt vatten emellanåt, det får inte bli torrt i grytan såklart. Och om det uppstår pölar med fett som ligger på ytan och skvalpar så är det bara att avlägsna dem. Ta en sked och sleva försiktigt upp fettet.



Servera med bröd, grönsaker och rikligt med gräddfil! Smaskens!

Se även gp.se

Exhibitionism de luxe

Varje dag åker en sightseeingbuss förbi på gatan nedanför. Jag brukar stå och titta i fönstret när den glider fram. Det sätter igång tankarna.

Bussen saknar tak så passagerarna kan se ordentligt på allt tjusigt och häpnadsväckande under färden. En vad jag antar är en förinspelad röst basunerar ut information genom ett rejält uppskruvat högtalarsystem. Det är med andra ord en klassisk turistgrej.

När jag hör den förinspelade rösten utifrån gatan, rusar jag fram till fönstret och ställer mig och glor. Det är nästan tvångsmässigt. Jag känner då ett starkt behov av att göra något kul för att turisterna ska se mig där jag står i mitt fönster, och förundras. Bussen passerar fyra gånger under dagen enligt bestämda klockslag. Jag har funderat på följande programpunkter som jag kan framföra i mitt fönster:

10:00 – Naken med fez. Ev semaforering.

12:00 – Mazurka. Gorilladräkt.

14:00 – Kabukiteater

16:00 – Storbandsjazz

Det kommer att bli en strålande sommar!

Breakfast at stiff anus

– Nejmen, hördu vilken löjlig titel på ett för övrigt seriöst inlägg, säger vän av ordning nu.

– Ja, det kanske det är, säger jag, men jag blev oemotståndligt tjusad av dessa besvärjande ord som liksom talade till mig med sin dråpliga innebörd och referens.

Så håll till godo. En bild på en frukost utöver det vanliga. I kombination med en rejäl kanna kaffe så hamnade jag i en gastro–intestinal återvändsgränd. Så att säga.

Ännu en dag i ett liv.

Ställen man bör akta sig för

Jag åkte förbi en rolig vägskylt häromdagen. Eller rolig förresten, jag fick den där isande känslan som man får när man lever sig in i något smärtsamt. Det kanske inte är så roligt egentligen.

Jag skall akta mig noga för att besöka det området igen. I alla fall inte utan erforderlig skyddsutrustning. Men det kan alltid vara värre, det var i alla fall soligt och fint väder. Jag läste på dn.se att tillvaron kan vara farlig på andra sätt, med åska och elände. Får väl hålla mig inne. Utomhus är en mycket stor och farlig plats.

Pax Vobiscum

Världens sämsta lunch?

En bilresa. Man stannar motvilligt på en vägkrog i Ljungby, tvingad av hungern. Man köper en dagens lunch utan några som helst förväntningar på att det ska vara gott. Kan man då bli beviken på maten? – Oh, ja.

Tillåt mig presentera: Den sorgligaste lunch jag någonsin ätit på en vägkrog. På menyn stod det "Köttfärslimpa". Bilden nedan illusterar hur det såg ut på tallriken.

Det var inte gott på något vis. Pulversås. Seg potatis. Köttfärslimpan smakade bara salt.

Jag blev imponerad av den totaldåliga nivån på maten och den extrema o-finessen som densamma serverades med.

Tack Internet, för att du finns så jag kan gnälla av mig!

Ricky Bruch är död

Vila i frid.

dn.se

svd.se

Var är alla?

Dröm eller verklighet? Ibland vet man ärligt talat inte vad man ska tro.

Jag var ute på en liten resa i landet härom sistens. Jag åkte tåg. Min vana trogen pluggade jag in hörlurar med musik och satte mig att jobba med datorn. För att hålla koncentrationen uppe och inte störas av omvärlden kompletterade jag med ett par hörselkåpor. Snyggt.

Ganska snart märkte jag att allt inte var som vanligt. Det var helt folktomt i tågvagnen. Inte en kotte mer än jag! Det kom inte ens någon tågvärd för att kika på biljetten. Jag reste mig och gick runt på tåget. Det var helt öde. I bistrovagnen gapade hyllorna tomma. Jag började nu känna mig riktigt illa till mods. Var det ett spöktåg som jag hamnat på? En rälsens flygande holländare?

Jag skulle byta tåg någonstans i mellersta Sverige. Stationen var öde. Jag gick tvärs över gatan, in på en restaurang. Där var det också tomt. Det ångade ur kaffebryggaren och allt verkade som vanligt, förutom att det varken syntes gäster eller personal. Jag gick tillbaka till stationen och väntade på mitt anslutande tåg.

När jag var liten dagdrömde jag ibland om att vara helt ensam en dag. Jag frossade då i fantasier om äta hur mycket godis som helst och spela dataspel och annat oskydigt som man drömmer om som barn. Men att uppleva denna totala folktomhet i verkligheten var endast märkligt.

När jag kom fram till min destination var allt som vanligt igen. Jag klev av tåget och det var en massa männsikor på plattformen. De ilade hit och dit med väskor och packning. Folk pratade och skojade och rökte och gjorde allt annat som man gör på en tågstation. Jag andades ut. Fast känslan av att ha varit i en skräckfilmsliknande dröm kunde inte släppa mig riktigt.

Tänk om det var en dröm? Tänk om jag fortfarande drömmer?

Åter till ordningen

Hej hej. Jag har varit bortrest ett tag på semester i ett främmande sydland; Spanien. Oavsett hur avkopplande, exotiskt och intressant det är att "komma bort", så är det alltid lika skönt att komma hem till sina saker i Sverige igen.

Som trogna läsare säkert har noterat, så har jag varit tämligen inaktiv på bloggen senaste veckorna. Jag har varit på sk "solsemester", och vill här ta tillfället i akt att presentera ett par tjusiga fotografier från nämnda resa.

Stämningsbild från poolside.

I Malaga träffade jag på denna tjusiga tobaksindian.

Dåså hörni. Jag lämnar er snopet för denna gång. Jag återkommer med rapporter från verkligheten framöver.

Er förtrolige

Vintips

Jojo, ibland smakar det minsann gott med vin. Rött, kraftigt och franskt ska det vara!

Jag vill idag tipsa om ett särdeles smarrigt vin som jag hade turen att dricka häromdagen. Det passar förvisso inte speciellt bra till ost eller som sällskapsvin, men till en blodig köttbit med rejäl smak är det förträffligt. Det är helt i min smak! Fylligt, strävt och med komplexa aromer av svettig häst och mörka bär.

Det finns två sätt att dricka ett sådant här vin. Antingen så lagar man god mat med stor omsorg och bjuder trevliga vänner på civiliserad middag. Man serverar vinet lite så där lagom nonchalant men ändå med yttersta finess och med en antydan om att det är både dyrt och gott. I bakgrunden spelar man Schubert eller något annat fint från 1800-talet.

Det andra sättet att dricka vinet är på efterfest till varmkorv och chips. Det ska då heller inte lufta först och gärna drickas ur dricksglas. Satan vad det river gott!

Båda sätten respekterar jag til fullo, fast av helt olika anledningar.

Sug och svälj - god helg!

Enastående tilldragelser

Sassa! Emellanåt händer det märkliga saker ute på gatan, mitt framför näsan på en.

Den här bilden tog jag för cirka två veckor sedan. Lägger ni märke till något ovanligt på fotot?

Skrolla ner och spana in en förstoring av det häpnadsväckande som skymtar på bilden!

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

Fortsätt nedåt.

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

ˇ

Sådär! Kolla! Wow!

Just det, en Citroën HY! Ett mycket ovanligt fordon nuförtiden. Speciellt på dessa breddgrader. Bedårande syn mitt bland alla vanliga bilar. Ople, Mazades, Vovvol och allt vad de heter.

Nu ska jag ta en macka och sova en skvätt. I morgon ska jag hålla en föreläsning om den svenska ubåten Ulvens förlisning utanför Marstrand 1943. Coolt.