fredag 27 augusti 2010

Allmänheten varnas!

Ibland går man för långt. Alldeles för långt. Jag uppmanar härmed läsekretsen att ta lärdom av följande lilla sedelärande berättelse.


Jag har ett stort intresse för vin. Det är en dryck som på ett utmärkt sätt kan beledsaga alla olika härliga smaker under en trevlig måltid. Det är som att inträda i salighetens rike, där den ultimata kombinationen av mat och vin väntar runt varje hörn. Ni märker ju själva hur lyriskt och kryptiskt jag uttrycker mig så fort det handlar om vin och mat, det måste betyda något.

Idag hade jag och frugan bestämt oss för att steka till en rejäl skiva entrecote till middag, liksom bara hastigt fräsa till köttet på hög värme så att det inuti fortfarande är rosarött och saftigt. Till detta kryddsmör, vitlök och stekt potatis med rosmarin. Och naturligtvis vill man dricka ett bedårande vin till denna smarriga anrättning. Ett vin som förstärker köttets underbara safter och liksom boostar vitlök och örtsmak. Något franskt, kanske....




Det finns i sammanhanget en svårartad omständighet. Vi dricker inte alkohol just nu, varken frugan eller jag. Av olika anledningar är vi hänvisade till alkoholfria alternativ. Jag har haft en helt vit period sedan en dryg månad, och det är ju på flera sätt bra och nyttigt. Utan att bry mig nämnvärt om kosten i övrigt har jag gått ner flera kilon, till exempel. Men vad i hela friden dricker man då till entrecote, om vanligt vin inte är aktuellt? Jag fick en snilleblixt och insåg att detta var rätt tillfälle att prova alkoholfritt vin. Sagt och gjort – hos mig är tanke och handling ett.

Jag köpte två olika flaskor av samma producent. Ett rött och ett vitt. Australiensiskt. Snygga etiketter. Naturligtvis förväntade jag mig inte att vinerna skulle smaka lika gott som ett riktigt vin. Men kanske acceptabelt som måltidsdryck i alla fall? En hastig provsmakning i hemmets lugna vrå visade på den totala motsatsen.



Det smakade skit. Det var långt ifrån att ens vara okej i nödfall. Vatten är en betydligt trevligare måltidsdryck. Eller alkoholfritt öl från Spendrups eller Clausthaler.

Jag vaskade sedan vinerna på ett synnerligen oglamouröst och nyktert sätt hemma i köket. Tack för idag hörni.

3 kommentarer:

  1. Ett vin som smakar rävstjärt, kan det ens kallas för vin?

    SvaraRadera
  2. Jag är imponerad att även ni tagit vaskningstrenden till era hjärtan!

    Linn Pinn

    SvaraRadera
  3. Ja, det gäller ju att hänga med i sin tid!

    SvaraRadera