Jag känner mig väldigt gammal ibland. Nej, jag talar inte om mina allmängubbiga tendenser, utan om att samhället verkligen har förändrats på bara några decennier. Ta det här med alkoholen till exempel.
Det började med att jag läste följande artikel i GP. På DN.se finns en liknande text. Ungdomar har väldigt lätt att få tag på insmugglad sprit, och super och bär sig åt. Inte roligt att läsa. Förvisso kan man tillägga att väldigt många vuxna super och bär sig åt också. Men det var inte därför jag kände mig manad att fatta pennan och skriva dagens inlägg. Anledningen är just att på många sätt har Sverige genomgått en omfattande förvandling under loppet av kort tid. Ta nu min hand och följ med på en nostalgodromisk utblick till ett land för tjugo år sedan.
När jag gjorde alkoholdebut så fanns det en diskussion i media (dvs TV1 och TV2) om huruvida Sverige skulle gå med i något som hette EG. Motståndarna hävdade att spriten skulle "bli fri", medan anhängarna menade att spriten skulle "bli fri". Jag rotar inte mer i denna paradox just nu. Det fanns ingen importerad alkohol, bortsett från den obligatoriska flaskan som man köpte vid utlandssemester. Man köpte också alltid med sig en limpa cigaretter. Hade man varit i Danmark, köpte man även Elefantöl. Elefantöl hade en speciell klang på den tiden, det var symbolen för det förbjudna och syndiga utlandet. Öl med 7,2 procent alkohol!
Vid den här tiden fanns en utbredd hembränning. Som den lantis jag är, minns jag hur bönderna diskuterade och utbytte erfarenheter kring detta delikata ämne. Det fanns i allmänhet någon i varje by som brände hemma. Och fick man tag på taskigt bränd sprit så var man tvungen att rena det med aktivt kol genom ett rör. Det var tider det! Ville man konsumera alkohol så fick man kämpa lite. Och den självklara drycken att blanda grogg på var Fanta citron. Finns den fortfarande över huvud taget kvar? Den kanske försvann samtidigt som hembränningen?
Det skulle inte förvåna mig om det i Norrland fortfarande finns en hel del hembränningsentusiaster kvar. Enligt lokaltidningarna super i alla fall ungdomar hejdlöst även längre norrut. Och även ännu längre norrut. Men här, i de sydligare delarna av landet, var det väldigt länge sedan jag hörde talas om hembränd sprit. Om jag tänker hårt och länge, så tror jag att senaste gången som jag exponerades för hembränt var 1997. Det serverades ingen Fanta citron till, det var någon farbror som gjorde egen slånbärslikör. Man ska plocka bären efter att den första frosten, annars blir det strävt som sandpapper i munnen. Nu simmade jag visst ur bild igen. Strunt samma, jag var väl i princip klar ändå. Jag vill bara framhålla att jag varken vill uppmana till hembränning eller smuggling av alkohol. Och jag är starkt emot att vuxna säljer alkohol till minderåriga!
Tack för din tid och din välvilja.
STOPPA PRESSARNA! I elfte timmen inkom följande rapportering om att en hembrännare avslöjats. Men som jag misstänkte, det var i Norrland. Det finns alltså nostalgiker som fortfarande är i farten. Det är på sätt och vis skönt att inte allt förändras för snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar