Det fanns en tid då det kalla kriget rasade. Sverige hade fortfarande ett omfattande försvar, och i Säve utanför Göteborg låg en hemlig flygbas nere i berget. Därnere fanns 22,000 kvadratmeter till krigsmaktens förfogande. De värnpliktiga som tjänstgjorde där visste att ett ryskt anfall kunde bli verklighet med kort varsel. Tuffa bud med andra ord. Nu är denna flygbas öppen för allmänheten. Ascoolt!
Undertecknad besökte igår nämnda anläggning, som nu förtiden går under namnet Aeroseum. Om man erlägger entréavgiften på 80 kronor, så får man tillträde till den förr så hemliga, underjordiska flyghangaren. Besöket börjar storartat, man går in genom en imponerande betongport på en asfalterad väg som leder rakt in i berget. Vägen lutar sedan allt mer neråt när man promenerar nerför infarten till själva hangaren, in i urbergets hjärta.
Väl nere vid ingången till hangaren möts man av enorma dörrar. Någon sade att de skulle vara säkra för kärnvapen. Jag vet inte, men det var i alla fall rejält byggda portar. Det hela kändes mycket filmiskt. När vi klivit in genom en liten dörr i de maffiga portarna, kom vi in i själva hangaren. Bakom en ditplacerad receptionsdisk satt två tonåringar i varselvästar. De fungerade som ett slags funktionärer och med målbrottsgnälliga röster berättade de om allt fantastiskt som anläggningen har att erbjuda. Det handlar mest om en mängd flygplan och helikoptrar som är uppställda för provsittning och beskådande, men även simulatorflyg och annat skoj.
Jag blev som barn på nytt. Stället i sig är varken nybyggt eller insmickrande, och skyltar och inredning är liksom lite sunkiga och hemgjorda. Men atmosfären fick mig att hamna i en speciell stämning. Det kalla krigets verklighet och flygplanens del av en krigsmakt som faktiskt väntade på ett reellt anfall var påfallande. Jag är ingen krigshetsare, har inte ens gjort militärtjänst. Men där nere bland de gamla flygplanskropparna blev jag uppspelt.
Jag provsatt både viggen och draken. Jag blev fascinerad av mängden knappar och reglage i cockpiten på ett jaktplan. Jag drog i styrspaken åt alla håll och tryckte frenetiskt på det som jag tror var avfyrningsknappen. Jag blev då beskjuten av fientlig eld, hamnade i spinn och försökte skjuta ut mig ur flygplanet, men alla instrument var satta ur funktion. Satan! Som genom ett mirakel överlevde jag ändå. Jag blev också imponerad av min fru som tålmodigt lät mig leka. En eloge till henne, hon borde få medalj!
Efter en varm korv i markan så begav vi oss hemåt. Jag rekomenderar ett besök i denna anläggning, men förvänta er inte något pråligt eller påkostat. Det är platsen i sig och dess historia som gör besöket minnesvärt. Man rycks lätt med.
Roger över, roger ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar