Det började storartat. Jag reste med x2000 (kanske årtusendets töntigaste namn på ett tåg?) och strax bredvid mig i kupén satt en dam och talade i mobiltelefon. Hon var upprörd. Det var ett av de mest underhållande affärssamtal som jag någonsin hört.
Damen pratade om sina upprörda känslor och man försod att det var delikata spörsmål som avhandlades: "När jag pratade med Susanne så var hon väldigt så där att det får du ta med Kerstin." och "Det var inte den direkta anledningen att jag grät en och en halv timme på parkeringen igår. Problemet är det informella ledarskapet inom koncernen." Jag var hänförd.
Stockholm kan skryta med något totalt outstanding: Den sämsta thai-restaurant som jag någonsin ätit på. Det är sant. På drottninggatan, strax bredvid kulturhuset finns denna sylta, som erbjuder både thai- och sushibuffé. Hungrig och irriterad som jag var, så gled jag in på detta ställe och tänkte mig att äta lunch. Det var eländigt. Riset var överkokt och utan salt. Sushibuffén bestod av smaklösa bitar med slemmig konsistens. Och så vidare. I alla detaljer var samtliga rätter nonchalant anrättade. Jag lyckades inte ens äta upp maten som jag lagt på tallriken. Jag önskar att jag kunde ge ett utlåtande om kundbemötandet från personalen, men eftersom de överhuvud taget inte bemötte mig som kund, så är det svårt.... En första klassens turistfälla med usel mat och obefintlig servie. Jag lämnade stället med en känsla av fysiskt illamående, i mungriporna rann jolmigt fett från friterad kyckling. Jag är både imponerad och fascinerad över den låga nivån! Bravo!
.jpg)
Jag ska inte uppehålla mig mer vid denna sorgliga restaurant. Stockholm var för övrigt bedårande och vackert i den tidiga hösten. Jag ramlade över en rolig skylt utanför en helt annan restaurant:
Resan med SJ till och från Stockholm gick för övrigt helt smärtfritt och enligt tidtabell. Undrens tid är inte förbi! Nu är jag hemma igen, det är skönt. Här finns ypperliga thai- och sushirestauranter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar