tisdag 1 februari 2011

Zoegas och jag

Det finns vissa konstanter i livet. En av dem är Zoegas skånerost. Inget annat kaffe håller i längden på samma sätt. Hur upprörd och ledsen blir man inte då när det inte längre smakar gott!?

Jag har sedan barnsben druckit Zoegas skånerost. Det är en del av min gastronomiska kanon. Jag har präglats av denna smak, och kommit att tycka att det är urtypen för allt kaffe och den ständiga referensen för andra kaffesorter. Kort sagt: jag är en sucker på Zoegas skånerost.

Förstå då den känsla som uppstod då jag tillredde mig en kanna kaffe och helt plötsligt inte kände igen smaken. Världen skakade till. Jag tillfrågade även min fru. Hon märkte också att det inte smakade som det brukar. Det var blaskigt och liksom ofylligt i smaken.

Man börjar ju undra vad det beror på. Kan det vara så att man på Zoegasfabriken har, som det heter i reklamen nuförtiden, ändrat i formulan? Eller är kaffet av en olycklig slump defekt? Eller är det något med vårt vatten som felar? Eller har det ramlat ner konstiga kemikalier i kaffebryggaren utan att jag märkt det?

Jag beslöt mig för att gå till botten med det här. Jag kontaktade Zoegas, som reagerade på ett föredömligt sätt. De var mycket seriösa i sin kundkontakt, och ville gärna veta mer om mitt defekta kaffe. Faktiskt har ärendet nu gått så långt att jag har skickat tillbaka resterande pulver i paketet till Zoegas laboratorium, för en kvalitetskontroll. Det känns mycket fint. Jag hoppas att de kan konstatera vad som är felet.


Jag har köpt flera andra paket med Zoegas nu, och har inte stött på fler smakliga anomalier. Skönt. Jag vilar nu på årorna och sitter ner i båten på kaffets oändliga oceaner. Och nej, jag har inte för mycket fritid att ägna åt oväsentligheter. Det är en fråga om stenhårda prioriteringar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar