Besiktning igen

Då har man lyckats passera ännu ett gupp på livets grusväg utan att vurpa och skrubba knäna. Jag talar naturligtvis i metaforiska termer om ett av de återkommande besöken på Bilprovningen.

Vi oförvägna motormän har endast en naturlig fiende: Bilprovningen. Det kanske låter som om jag överdriver, men faktum är att den återkommande besiktningen är en ständig källa till nervositet och frustration. Inte för att jag kör omkring med gamla skrothögar som inte håller måttet. Oftast inte i alla fall. Nä, det handlar om att man utsätts för ett godtycke. Besiktningsmännens arbete går till vardags ut på att kontrollera rost, bromsverkan och annat väsentligt på moderna bilar och motorcyklar. När man dyker upp med ett gammalt fordon så blir det en annan grej liksom. Tekniska lösningar var annorlunda förr. Jag tror ni fattar dilemmat.

Den här gången var det dags för Lambrettan att utsättas för en besiktningsmans undersökande med lampa och mätinstrument. Det visade sig att "min" besiktningsman var en gammal bekant. Jag tror inte att han kände igen mig. Jag höll ett "straight face" och pratade på glatt. Precis som förra gången.

Den här gången gick allt bra. Inga lögner. Inga ursäkter. En scooter från 1960 har dispens från de flesta av de krav som ställs på till exempel en Ford Mondeo från förra året. Sweet. Det finns en söt arom i avgaserna från en två-takts-motor.

Nå, i alla fall. Idag var det visst varken speciellt sedelärande eller hypnotiskt intressant. Men ibland måste man få tjata av sig lite. Tack.