Gott öl – en av livets viktigaste frågor

På min favoritpub finns det en skylt med den tänkvärda sentensen "Livet är för kort för att dricka dåligt öl". Det är väl självklart, ingen vill ju dricka dåligt öl? Eller? Jag tänker i dag bege mig ut på ett korståg för det goda ölets sak. Likt en salongsberusad Arn svingar jag svärdet mot Carlsberg. Eller är det en väderkvarn som jag anfaller?

Min favoritpub är Rover på Andra Långgatan i Göteborg. Om man är det minsta förtjust i gott öl, trevlig service och god mat, skall man absolut besöka detta ställe. Där serveras däremot inte "stor stark". Men där finns en väldans massa olika ölsorter, både på fat och flaska. Att Rover inte har "stor stark" i sitt utbud, är inte ett utslag av elitism eller ölsnobberi. Det är tvärtom ett mycket opretentiöst ställe där kärleken till ölet är det centrala. Det är snarare en fråga om respekt för både ölet och kunden. Man kan mycket väl få sig en Pilsner Urquell, eller någon annan ljus lager på fat om man vill, men konceptet med ett godtyckligt stor stark-öl finns inte. Tack för det, Rover.

En glad bartender på Rover

Jag läste idag på gp.se om ett test av ljust lageröl. För ett par år sedan gjorde jag och några likaledes intresserade ett blindtest av folköl. Vi ville bringa klarhet i om det egentligen finns något gott folköl och hur stor skillnad det egentligen är mellan de olika bryggerierna. Att göra blindtest, dvs att provsmaka utan veta något om drycken i glaset, är det enda sättet att på ett rättvist sätt bedömma drycker. Vi är alla styrda av våra förväntningar och åsikter.

Att prova folköl

Vi skickade sålunda iväg ett opartiskt bud för att handla tio sorters folköl. Vi i smakpanelen visste alltså inte ens vilka sorter som skulle finnas i glasen. Förväntningarna var stora. Dessvärre var testet en besvikelse. Det var väldigt liten skillnad mellan sorterna. Och ingen av dem var god. De låg alla på gränsen till det godtagbara. Ett genomgående drag var en sur smak som påminner om metallisk syrlighet. Jag får associationer till en välanvänd disktrasa som vridits ur i ölet. Ett av folkölen utmärkte sig extra. Det var Carlsberg, som faktiskt hade lyckats göra ett öl som var ännu sämre än de övriga. Det var rent av äckligt. Den sura tonen som fanns i de övriga sorterna hade i Carlsbergs öl kompletterats med en nyans av spya, eller sur uppstötning. Ska det vara så?

Inom parentes sagt, så rekomenderas olika öl lite hur som helst i pressen. Det verkar inte spela någon roll hur de egentligen smakar. Kolla in följande rekomendationer på dn.se så förstår du vad jag menar. Sicket trams.

Är ölet på väg upp eller ner i strupen? Om det är Carlsberg är det svårt att avgöra.

Här måste jag förtydliga: Jag har inget principiellt emot ljust lageröl. Det kan vara underbart gott! Ett friskt, skummande svalt lageröl är svårslaget. Det är däremot ganska sällan som man hittar det där riktigt goda lagerölet. I likhet med folkölen som beskrivs ovan, så finns det ofta en sur, metallisk bismak. Ett gott lageröl ska smaka malt och humle! Fylligt och beskt samtidigt.

En kall, god öl på en solig balkong. Livet kan vara bra.

I pilsnerns hemland

Frugan och jag var på resa till Tjeckien för ett par år sedan. En uttalad ambition var att provdricka så mycket tjeckiskt öl som möjligt. Vi drack en hel del. Men vi låg ändå i lä jämfört med de inhemska konsumenterna. Jävlar vad det sups i Tjeckien. Den sociala situationen är långt från vad man är van vid i Sverige. Vårt hotell låg något utanför Prags centrum, och i samma kvarter fanns ett ölhak där man inte såg till en turist så långt ögat nådde. En öl kostade följaktligen tio gånger mindre än inne i stan. (Jo, det är sant.) På detta ölställe satt män i kamouflagekläder. Jag vet inte om de var jägare eller krigsveteraner. De drack sig så redlöst fulla så de inte kunde gå själva när stället stängde. En lika totalomfattande berusning kan man i Sverige bara se hos alkoholdebuterande ungdomar. Förlåt mig, nu tappade jag tråden och simmade ur bild. Åter till det tjeckiska ölet. Vi hade innan resan höga förväntningar, Tjeckien är ju ändå pilsnerölets hemland, ett klondyke för en ölälskare. Vi blev tyvärr ganska besvikna. Pilsner Urquell, Staropramen och de andra stora märkena var faktiskt rätt pissiga. Det enda som var värt att dricka var Krucovice, som smakade riktigt gott. Kan dock tilläga att vi inte kunde genomföra några blindprovningar.

När jag har borrat ner mig i ämnet verkar det som om ölet var godare förr. Åtminstone kan man objektivt konstatera att öltillverkningen genomgått en industrialiseringsprocess. Man talar om hög kvalitet. För producenten betyder det ett öl fritt från defekter. Vi konsumenter tror att det betyder att ölet smakar gott.

Nya generationer indoktrineras ständigt att dricka öl.

Det finns en anledning

Det finns mycket intressant litteratur i ämnet. Jag rekomenderar till exempel Ölkunskap av Jan-Erik Svensson. Boken är naturvetenskaplig, faktaspäckad och ändå tillgänglig för alla. Låt mig citera ett intressant stycke ut boken:

Under de senaste årtiondena har en rad tids- och penningbesparande innovationer gjorts på öltillverkningens område. Ölets färg behöver inte bestämmas vid mältningen utan kan regleras med olika sorters ölfärgningsmedel. Styrkan kan regleras genom spädning med avluftat vatten. Beskan modifieras ofta före butlejeringen med hjälp av humleextrakt. Många moderna ölmärken består av neutralt basöl som får de flesta av sina egenskaper på ett sent stadium i tillverkningsprocessen... Bryggerierna hävdar emfatiskt att dessa innovationer inte inverkar menligt på ölets sensoriska egenskaper. Mitt råd är att smaka och jämföra och bilda sig en egen uppfattning.

Jag tror att min poäng är tillräckligt tydlig nu. Resonemanget om det äckliga ölet är alltså inte en fråga om olika ölsorter eller ljust kontra mörkt. Det är helt en fråga om tillverkning och hantverk. Ett billigt, industritillverkat öl kan inte bli gott. Sug på det, Carlsberg. Carlsberg som har en lätt bismak av magsaft.

Jag vill inte bara gnälla

Men det finns gott öl! Det är så lätt att glida ner i gnällträsket och bara klaga på all skit. Men det är värt att påpeka att där ute, i verkligheten, finns bryggerier som tillverkar enormt gott öl. Härligt mumsigt öl som passar bra till sill och brännvin eller smörgåsbord och julmat. Och inte bara ljus lager, utan alla möjliga sorters öl finns därute. Gå genast iväg till systemet och köp minst tio olika flaskor! Drick och njut av livet!

Gott öl gör gott! Oppigårds och Jämtlands bryggeri står för gediget ölhantverk och kärlek.

Då så kära vänner, har det blivit dags att korka upp den sista lilla butlejen av skummande text innan det är dags att traska hemåt. Bloggen stänger för ikväll, välkommen tillbaka en annan gång. Glöm inte att livet är för kort för att dricka dåligt öl!