Jävla kvällstidningar

Det är med stor irritation som jag gång på gång kan konstatera att kvällstidningarnas verksamhet är under all kritik. Jag vet inte ens om jag vill kalla det journalistik. Snarare ett ständigt sökande efter hur långt man kan gå i att vinkla händelser så de blir så spektakulära som möjligt.

Det började med att jag av en bekant hörde talas om att ett SJ-tåg stått stilla i flera timmar utanför Södertälje i går tisdag. Eftersom jag själv har upplevt en betydande försämring av SJ:s service de senaste åren, blev jag intresserad av nyheten. Jag gjorde då som varje modern människa, det vill säga läste om nyheten på nätet, både på dn.se och aftonbladet.se. Det var en påtaglig skillnad i nyhetsrapportering mellan de båda tidningarna. I DN framställdes det hela som ännu en i raden av helt oacceptabla incidenter som SJ bjuder sina resenärer på, medan nyheten på Aftonbladets hemsida hade en helt annan dignitet. När man läser om det i Aftonbladet känns det som om det nästan ligger på samma nivå som förlisningen av Estonia eller ett folkmord i Afrika.

Jag blir så jävla trött. Ursäkta min franska. Kvällstidningarna är bara måna om att sälja lösnummer, inte att rapportera om vad som händer ute i verkligheten. Och vad säljer lösnummer? Naturligtvis chockerande nyheter och sådant som kittlar nyfikenheten. Olyckor, faror, kändisskvaller och snaskigt sex. Det som gör mig allra mest irriterad är att det faktiskt funkar. Vi medborgare suger vällustigt i oss av kvällstidningssörjan. Det är som ett antikt gladiatorspel. Vi vill bli chockerade och förfasade över vad andra människor är kapabla att göra. Skitsamma om det är gladiatorer som slår ihjäl varandra med svärd eller om det handlar om ministrars påstådda sexköp. Vi vill förfasas. Och på köpet får vi en nyhetsrapportering som gör minimala anspråk på att skildra verkliga händelser.

Det här skulle egentligen blivit ett argt bloginlägg om SJ. Jag får väl ta det en annan gång, min ilska över kvällstidningarna tog överhanden. Så tills dess: Om ett par meningar är vi framme vid "Ajöken", som också är den här textens slutdestination. Jag hoppas att ni alla haft en trevlig läsning och hälsar er välkomna att resa med min blogg igen. Glöm inte att ta en extra titt innan du lämnar din plats vid datorn, så du inte glömmer några tillhörigheter.

Ajöken!